Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 Martin Lamm
upphört att fråga efter det ondas existens: "Så snart, som jag det
fått, öfverlade jag ej mera om åsikten af Djefvulens välde vore sann
eller ej: jag lemnade den derhän — och kunde det, emedan jag satt
med full förtröstan under Christi beskärm".
Såsom jag redan förut antydt, var detta en illusion. I stunder
af pinande tvifvel återkomma frågorna om det ondas upphof. Och
Almquist har endast ett svar att ge, att man ej får uppfatta det
onda som en jämbördig makt med det goda: "Det är outsägligt
angeläget", skrifver han i ofvan citerade bref till J. A. Hazelius,
"att Godt och Ondt ej stå med hvarann al pari. Det skulle annars
kunna ligga inom möjlighetens område, att Sjelfva det Onda fick
öfvertaget ej blott öfver denna jordiska Verld, utan öfver
Universum. " Det är för att förhindra den utväg, som för honom står som
den värsta, erkännandet af den dualistiska principen, att universum
skulle vara "i sjelfva verket sönder", såsom han uttrycker det i
Ormus och Ariman, som han är så angelägen att subordinera det
onda under det goda, att uppvisa det ondas egenskap af att vara
ett medel för det goda, ett förklädt godt. Det är helt säkert ett
misstag, då man velat utläsa någon byronsk satanism ur hans
diktning. Hans utförliga betraktelser och skildringar af det ondas
väsen ha sin grund i hans egen rädsla för att inrymma någon plats
åt djäfvulen, åt någon själfständig ond princip i sitt system.
Den idé om människans affall från och återförening med Gud, som
vi redan skymtat i "Om det Hela", få vi i "Historiens Idéer" (ms. i
Nord. Mus.) se utförd i världshistoriskt perspektiv, under det att den
i Manhemsboken får sin tillämpning på den enskilda människan. I
"Historiens Idéer" återvända, såsom jag nämnt, de swedenborgska
världs-åldrarne med mycket små förändringar i karakteristiken. Den första
tiden är barnets tid, guldåldern i Eden, då människan stod i direkt
förbindelse med det gudomliga, mottog all sin kunskap genom
uppenbarelse, i allt följde Guds vilja. Med syndafallet kom
omslaget, och denna period afslutas med syndafloden. Den
följande perioden, Noachismen, betecknar människans börjande försök
till återförening med Gud, hennes "vankande efter ro". Det är
människosläktets middagstid, som efterträder den lyckliga mor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
