Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 Martin Lamm
quist har i tankarne, då han i .ett ofta citeradt bref till J. A.
Plazelius af den 1 okt. 1819 redogör för sina poetiska principer.
Efter att ha framhållit humorn såsom det enda, som kan
åvägabringa försoning mellan det höga och låga i den mänskliga
tillvaron, frågar han sig, om det ej finnes någon "sfer af lif", som är
höjd öfver humorn, och svarar med att hänvisa på änglavärlden.
Den är själf fri från allt ondt och därför fullkomligt "seren", och
samma serenitet måste utmärka alla taflor därur. Under det att
alla taflor af lifvet här i världen — "före Domen" — måste vara
humoristiska, böra däremot alla taflor af lifvet efter domen vara
absolut humorlösa. Och då Kristus förklarat, att språket ibland
änglarne skall vara ja och nej, bör stilen vara "den aldra
simplaste".
Stylen för denna Genre (Idyllen i högsta bemärkelse) måste således
vara just barnslig. — Frågor och Svar i ett par ord. — Bilder fulländade
på en rad. — Ej det ringaste begär, att kläda fransar på obetydligare
tilldragelser. Ej något begär, att tillägga ett enda öfverflödigt ord, sedan idén
är sagd. Den oklädda sanningen. Bibelspråket. .. . Likasom det oändliga
saliga Hela i sig conglomererar alla ändlighetens brokigheter och trätor —
så bär också ett Idyllion (i sin högsta mening) i sig alla de öfriga
elementerna: det är episkt till sin grundgång, dramatiskt till sina
utvecklingar, lyriskt till sitt språk.
Emellertid anser Almquist ett dylikt "idyllion i högsta mening"
knappt vara läsbart: "Det blefve 2 ord. — En syn på det
oände-liga Himlablå. — En blick in i 1 änglamenniskas öga, om hvilket
man ju ingenting han säga efter man känner det evigt".
Det finnes emellertid enligt hans mening en medelväg mellan
denna ordlösa serenitet och den ändliga humoristiska
framställningen :
Men i samma idé och med samma form kunde man tänka sig ett
(dock lägre) Idyllion, som lät sina personer begynna i Ändlighetens
brokighet och invecklingar, — men lät dem slutligen och hufvudsakligen upgå
till den serena, enfaldiga, änglafredliga region af lif, som är Idyllens hem,
och mensklighetens högsta mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
