Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studier i Almquists ungdomsdiktning 123
Detta så mycket mera, som man har den starka förnimmelsen att
hos honom ha att göra med sensuell lystenhet mera än med
verklig erotik. Hvad som kom samtiden att så starkt reagera mot de
i realiteten så litet dristiga skildringarne i "Det går an", var
väl den omedvetna känslan af att den fria förbindelse, som vi där
få bevittna, ej knutits på grund af verklig kärlek, utan varit ett
verk af tillfälligheterna, af snusförnuftiga resonnemangsskäl och af
en betagenhet, som aldrig gått utöfver det rent fysiska. Det är
denna egendomliga blandning af yttre sinnlig retelse och inre kyla,
som säkerligen bottnat i en brist i Almquists eget temperament,
vi återfinna i alla hans kärleksskildringar.
I den tryckta upplagan af Murnis ha ju alla erotiskt utmålande
partier aflägsnats, och om den yttre anständigheten härmed
nödtorftigt räddats, har ju verkets syftemål att göra propaganda för
en "kysk nakenhet" därigenom gått om intet. Det kommer därför
att förefalla något planlöst.
Swedenborgs stora tanke om himmelriket såsom ett arbetets
och "nyttans" hemvist har Almquist ej kunnat tillgodogöra sig.
Hans Murnis — den äktenskapliga kärlekens land — förblir, äfven
sedan de erotiska partierna strukits, intet annat än ett njutningens
Eldorado. Den nordiskt vårliga friskhet, som hvilar öfver
Swedenborgs paradistaflor i De Amore conjugiali, har här ersatts af en
sydländsk sommardags bedöfvande dofter och färgprakt. Vi erinra oss,
att Almquist redan i sina tidigaste poetiska program häfdat, att den
nya dikt, han föresatt sig att skapa, skulle ha sydländsk, "romansk"
kolorit. I själfva verket har Almquist skapat ett landskap, som
sedermera stereotypt återvänder i alla hans mera fantastiska
miljöskildringar, vare sig de spela i andevärlden eller i något okändt
jordiskt sagorike. Det är lätt att ’urskilja en del swedenborgska
ingredienser, myrtenlunderna, rosenångorna och de små
kolibrifåglar med guldvingar, som alltid svärma omkring de saliga andarne
och som Almquist kallar "guldbin". Från Swedenborg tager
också Almquist uppslaget att låta de olika landskapsbilderna uppstå
och försvinna för andarne allt efter deras inre tillstånd, att låta
atmosfären kring dem skifta i guld- och rubinfärg o. s. v. En stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
