Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 Martin Lamm
som ett straff för deras förmenta synder, men Almquist låter oss
följa dem upp till andevärlden. De ha där förenats med hvar sin
himmelska maka, då de ej inbördes älskat hvarandra, men de råkas
fortfarande för att föra uppbyggliga samtal med hvarandra. Det
förefaller mig både på grund af innehållet och stämningen i dessa
verk troligt, att de ursprungligen skrifvits för att ingå i den
swedenborgska diktcykeln, ehuru det naturligtvis ej är möjligt att
bevisa.
Säkert ha i hvarje fall de af Almquists songes, som behandla
motiv ur Murnis, skrifvits i detta syfte. Redan i originaltexten
(jfr De dödas S. s. 9) finnes ju inlagd en sång på orimmad, fri vers,
som sedermera tonsatts. Ett af Warburg (a. a. III s. 426)
meddeladt bref visar ju också, att t. ex. Solavivs sång skrifvits under
Almquists Karlbergsår 1826—1828. Troligen ha också de andra
Murnissångerna tillkommit vid samma tid.
Man kan med skäl påstå, att det först är här — i sin
lyriskt-musikaliska omdiktning — som motiven ur Murnis få sitt fulla
poetiska värde. Jag har redan förut framhållit, att det endast är i
denna form Almquist kan få ett fullödigt uttryck för sin obestämda,
formlösa känslomystik. Vi återfinna här de små barnens ängel
Rosaiduna, men hur mycket mer lefvande än i den långa beskrifningen i
Murnis’ tolfte bok står hon ej för oss i den bekanta songe (imp. okt.
uppl. II s. 170), där hon seglar bort "till hemlighetsfulla fromma
nejder" i sällskap med de små barnen; som "undersamt" blicka upp
mot skyn.
Och detsamma gäller i viss mån de andra scenerna. Ragnhilds
klagan öfver sin förlorade Hermios, Lucindas flykt för den älskade
Almon, Solavifs trängtan efter den himmelska brudgummen och
Stellamiras uppvaknande till saligheten, alla dessa skildringar, som
i Murnis lämnat oss tämligen oberörda, få i songes ett nytt lif.
Det gäller här ej för Almquist att poetiskt explicera
Swedenborgs andelära; han kan oreserveradt ge uttryck åt sin egen
religiositet med dess obegränsade gudsförtröstan och dess extatiska
trånad efter föreningen med det gudomliga. Den möter oss i
stycken som Solavivs sång (a. a. II s. 175) i barnsligt enkla rader,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
