Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studier i Almquists ungdomsdiktning 143
Wingolf i sagan får läsa, återfinnes i afhandlingen Historiens
Idéer af år 1819. Någon säker grund för datering ge emellertid
ej heller dessa öfverensstämmelser, då namnet på
Manhemsgra-den möjligen kan ha införts först vid tryckningen år 1820. Senare
kan emellertid i hvarje fall ej sagans tillkomst vara. För
Ros-aura hafva vi däremot ett fast datum. Den 28 febr. 1822 skrifver
Almquist, då nyss hemkommen från ett Upsalabesök, till Atterbom :
"Min phantasi har lefvat i planen och Utsigterna af en ny Saga,
som upprunnit för mig". Och den 24 oktober berättar han för
Jonas Wærn, att han under sommaren författat Rosaura, som
införts i sommarhäftet af Opoetisk Kalender. Den ofulländade Arctura
omnämnes däremot aldrig i Almquists korrespondens och kan ej med
säkerhet dateras. Söderhjelm1 har emellertid fäst uppmärksamheten
på att A. I. Arwidsson i ett bref från sin Stockholmsvistelse våren
1821 berättat, att han roat Atterbom, Hammarsköld och Almquist
med " Fennica, i synnerhet folksagor af rent finskt ursprung". Han
sammanställer med denna uppgift de finska namnen i Arctura, som
han antager härstamma från samvaron med Arwidsson. Det
förefaller också af andra skäl antagligt, att Arctura i hvarje fall ej är
tidigare än 1821. Stilen med dess här och där framskymtande ironi
skiljer den bestämdt från Guldfogel och Rosaura och närmar den
i stället till de fornnordiska sagorna i Sviavigamal och till Ormus
och Ariman, hvilken, som vi skola se, äfven daterar sig från de
första åren på 1820-talet.
Dessa tre sagor synas mig jämte Cypressen och Semiramis vara
de verk af Almquist, som mest närma sig de tyska nyromantiska
mönstren. Det var ej heller märkvärdigt, att kritiken vid deras
framkomst tyckte sig ha att göra med "en verklig potentierad
Atterbom" och talade om reminiscenser från Tieck och Novalis.
Almquist själf kände sig mycket obehagligt berörd af denna
insinuation och förnekade i sitt bref till Atterbom af den 9 nov. 1822
(Warburg, Saml. 24 s. 19) tillvaron af några dylika reminiscenser
eller möjligheten af att i hans Rosaura återfinna någon grundidé
från Novalis. Han påyrkade t. o. m., att Litteraturtidningen skulle
1 Från C. J. L. Almquists vistelse i Finland, Finsk Tidskrift 1915 s. 167.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
