Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studier i Almquists ungdomsdiktning 153
för att nå därtill måste man "ponera ett lif, som hvarken är
Naturlif eller Himlalif blott, som oberoende af bägge dessa
föreställningar redan här i verlden sätter sig fullkomligt i sig sjelf; men i
sig återfinner och erkänner både himmel och natur, såsom tvänne
ingredierande momenter".
I Rosaura har Almquist för första gången sökt att symboliskt
framställa denna tankegång. Han ställer mot hvarandra "jordens
utvända sida, den blommande solsälla", som tecknas med ungefär
samma paradisiska detaljer som hans landskap i Murnis eller
Ploramundas lustpark i Guldfogel, och dess "invärtes" trakt,
bergens innandöme, dvärgarnes värld, där metallerna växa. Det
sista riket är ju välkändt för oss från de tyska nyromantikernas
mineralogiska spekulationer och förekommer ju i åtskilliga af deras
symboliska sagor, Rosaura är dotter till konungen öfver det
solglada naturriket, under det att "Jernets son" har "konungen öfver
jordens innandömen" till sin fader. Rosaura har af sin fader
erhållit en ödesdiger gåfva, behagets vingar, tvenne blomblad, hvilka
den flyktige Zephir röfvat med sig ur knoppen på en lilja, som han
älskat. Denna prydnad gör henne dubbelt skön, men alstrar också
hos henne en obestämd längtan, som kommer henne att finna
misshag i allt, som hon ser kring sig. Då hennes fader låter fyra
prinsar framföra sitt frieri till henne för att hon bland dem skall välja
sin make, finner hon dem plötsligt alla fula och löjliga. "En kunde
ej prisa henne, utan att se under lugg, då han talade. En hade
mörka ögon emot ljust hår, på en annan var näsan för kort, och
en hade obehagliga fötter." (Opoet. Kal. 1822 sommarh. s. 29.)
Jag anmärker i förbigående, att Almquist här direkt efterbildar
början af den bekanta Grimmska sagan "König Drosselbart". Rosaura
flyr bort från sina beundrare. "Allt hvimlade för henne, en tafla af
den oändliga Löjligheten. — Leendets skyar jagade allt snabbare öfver
himmelen, hennes mun" (a. a. s. 31). Men från löjet slår hon
oförmedladt om till gråt, och då hennes fader frågar henne om orsaken,
svarar hon, att hon ej vet huru hon blifvit förvandlad: "Jag mins
intet träd, som är mig till nöjes; det är krokigt och skeft. Jag
vet ingen buske, som doftar angenämt, o Konung; allt är afvigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
