Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 Martin Lamm
frihetens och nödvändighetens identitet, en lära, som han i sitt bref
till Gumaelius af den 15 dec. 1823 (jfr Warburg a. a. III s. 414)
sätter i förbindelse med Schelling. Det synes mig också tydligt,
att han kommit till densamma genom en kombination af
Swedenborgs åsikter i denna fråga med den förklaring af det mänskliga
frihetsproblemet, som Schelling ger i sina " Untersuchungen über das
Wesen der menschlichen Freiheit".1 Det är för att belysa denna
identitet af nödvändighet och frihet Almquist låter Johannes det
ena ögonblicket uttrycka sin tro, att han "af evighet" bestämts
att blifva "en Guds afsky", för att stunden därpå försäkra, att han
skulle kunna vara en annan, om han ej ville dricka blod: "Jag
känner — så visst som hafvet brusar känner jag — att vill jag i detta
Nu ej så, så gör jag ej så". (Am. s. 266.) Det "demoniska" i hans
figur ligger enligt Almquists mening just däri, att han till sist fullt
medvetet sträfvar mot det onda: "Förkrossning och sönderbrytning,
för förkrossningens eget högt dånande jubilæum skull, detta är
en sak. Mord, för sjelfva den rubinforssande strömmens eget
varma doft skull — detta är." (Am. s. 310.) Det är fullt afsiktligt
Almquist här och annorstädes låtit denna Johannes’ berusning
1 Schelling häfdar i denna bok en inre, med friheten identisk
nödvändighet, som har sin grund i den handlandes eget väsen. »Aber eben jene innere
Nothwendigkeit ist selber die Freiheit, das Wesen des Menschen ist
wesent-lich seine eigne That; Nothwendigkeit und Freiheit stehen ineinander, als Ein
Wesen, das nur von verschiedenen Seiten betrachtet als das eine oder
das andere erscheint, an sich Freiheit, formell Nothwendigkeit ist.» (Sämmtl.
W. I. VII. s. 385.) Denna inre nödvändighet är enligt Schelling människans
»intelligibla karaktär», den individualitet hon gifvit sig själf före tiden, vid
»den första skapelsen». Enhvar har känslan af att vara bestämd af denna
individualitet och på samma gång af att handla i enlighet med sin egen vilja, ej
mot densamma. I denna mening finnes det ett medfödt ondt, som människan
blott genom »gudomlig transmutation», genom en genomgripande omvändelse,
kan befria sig ifrån. (Jfr Schelling a. a. s. 385—388 och Fischer a. a. III ss.
921—926.)
Det har synts mig nödvändigt att i korthet referera denna Schellings
lära, då hans fraseologi går igen såväl i själfva Amorina, som i de
förklaringar af Johannes’ gestalt, som A. både vid tiden för dess utgifvande och
sedermera ger. I grunden torde likheten ej vara särdeles stor, då A. ju ej har en
åskådning, som medgifver antagandet af en »intelligibel karaktär» i Schellings
mening, utan i stället låter de under embryotiden uppkomna anlagen bilda
det på en gång nödvändiga och fria hos människan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
