Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 Martin Lamm
I full öfverensstämmelse härmed står också Almquist i sitt
företal till 1839 års upplaga. Han fördömer här skarpt den antika
ödestragiken med dess antagande af ett "yttre" öde, en
nödvändighet "utanför menniskans vilja". "Jag bekänner, att jag finner
mera otäckt, förargeligt och nästan infamt häri, än något sublimt."
Man kan ej heller på denna väg framkalla något "element af rätt
förskräcklighet". Denna yttre nödvändighet verkar ej demonisk.
"Det är först, när i sjelfva friheten nödvändigheten visas, som
ifall här ohyggliga saker förekomma, ett rätt förfärligt slår vår
blick, ty vi känna oss röras af ett evigt." (Am. s. XXXIX.)
Det är denna inre nödvändighet Almquist enligt sin förklaring
velat framställa i Johannes’ person.
I samband med dessa spekulationer om frihetens och
nödvändighetens identitet står ju också den motivering för styckets yttre
form, som Almquist framlagt i skriften "Om Enheten af Epism och
Dramatism. En aning om den poetiska Fugan." Enligt hans där
utförligt framförda teorier skulle eposet vara den speciellt hedniska
diktformen och gå från universalitet till individualitet, från
nödvändighet till frihet, under det att dramat, som är den speciellt kristna
diktformen och går den motsatta vägen. Lyriken betecknar ett
mellanstadium, en förening dem emellan. Men en högre enhet, ett lif
i hvarandra nå de först i den poetiska fugan. "DennaEnhets
uppträde inom Konsten innehar der samma betydelse, som, inom
Lärornas område, uppträdandet af Religionens och Philosophiens
Enhet." (Hermes h. II s. 206.) Alla de estetiska betraktelser
Almquist gjort om epism och dramatism kunna därför enligt hans
egen mening tillämpas på religion och filosofi. "Fugan är ’det
Hela i musikalisk Konst uttryckt’." (a. a. s. 209.) Det förefaller
mig därför vara af föga intresse att närmare ingå på denna afhandling,
som liksom Almquists öfriga estetiska betraktelser från denna tid
egentligen endast är en tillämpning afhans religionsfilosofiska idéer.1
1 Uppdelningen är gjord efter den schellingska konstfilosofiens mönster.
Under det att denna emellertid vanligen brukar betrakta epik och lyrik som
de båda motsatserna af objektivt och subjektivt, antikt och kristligt och i
dramatiken finner förbindelsen dem emellan (så t. ex. schellingianen Äst och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
