Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson, En omstridd Atterbom-dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En omstridd Atterbom-dikt.
Af
Carl Santesson.
I essaysamlingen "Från nyromantikens dagar" har Fredrik
Vetterlund i en liten uppsats, "Drag ur Amalia v. Helvigs litterära
förbindelser med Sverige", sökt leda i bevis, att en af näktergalens
sånger i förra afdelningen af "Lycksalighetens Ö" ej vore original
af Atterbom utan endast en ungdomsdikt af Amalia v. Helvig, "Lied
der Nachtigall", hvilken skalden i svensk dräkt inlagt i sitt stora
sagospel. Sången är den kända vackra, hvarmed näktergalen melodiskt
tolkar sin besvikenhet och smärta, då Spinarosa, "den lilla
skälmska törnros-sylphen", gäckat hans kärlek till henne och kokett skänkt
sin gunst åt Zephyr (Lycksalighetens Ö I, sid. 234):
Dåre! som bjöd henne höra
Dessa toners ömma slag! . . .
Vetterlunds antagande är grundadt på en uppgift i Henriette
von Bissings lefnadsteckning öfver skaldinnan, "Das Leben der
Dichterin Amalie von Helvig, geb. Freiin von Imhoff".1 Häri citeras
(sid. 25, 26) "Lied der Nachtigall", och dikten säges vara öfversänd
till en litterärt intresserad vän till familjen von Imhoff, herr von
Knebel. I ett bref, som dateras "Nürnberg, 1797", tackar denne för
den poetiska gåfvan, och från detta år bör dikten alltså stamma.
Är nu Vetterlunds teori riktig och näktergalens sång blott en
tolkning eller omdiktning af Amalia v. Helvigs tyska poem? Frågan
1 Berlin 1889.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
