Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson, En omstridd Atterbom-dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En omstridd Atterbom-dikt 205
Att näktergalens sång icke diktats utan blott öfversatts af
Amalia v. Helvig, torde, gent emot Vetterlund, den nu förda
argumenteringen ha klarlagt. Den skulle kunna fullständigas med en
annan beviskedja med syfte att fastslå Atterboms rätt att kalla
dikten för sin. Man kunde sålunda hänvisa till, att själfva motivet,
händelsetråden ej är någon nyhet i Atterboms verk, att de kring
Spinarosa väfda scenerna i sagospelet ej äro annat än en dramatisk
utveckling af en strof i hans sköna "Rosen" (1811):
En Näktergal plågar mig, tidigt och sent,
Med sånger, der Himlen blott vet, hvad han ment!
Hans svärmiska längtan mitt bröst ej förstår,
Och blindt är mitt öga för sångarens tår.
Man kan vidare med kriterier af mera inre art angifva diktens
beröringspunkter med andra poesier flutna ur hans penna och
reflekterande samma känslo- och stämningsvärld, man kan bland dessa
peka på dikter, skrifna innan Atterbom trädt i någon beröring med
Amalia v. Helvig. Man kan slutligen se till det psykologiska och
analysera sångens sammanhang med diktarens temperament och
erfarenheter genom en hänvisning till den känsla af isolering och
erotisk besvikenhet, som med ett personligt tonfall biktar sig i
"Dåre! som bjöd". Men allt detta torde för min afsikt vara
öfverflödigt; de rent yttre grunderna göra här tillfyllest och tillåta att
med detta häfdande af det lilla mästerstycket som Atterboms
egendom återeröfra dikten inom Sveriges gräns.1
1 När ofvanstående uppsats redan förelåg i korrektur, har docenten
Vetterlund själf i en recension af »Amalia von Helvigs bref till Atterbom»
(Aftonbladet den 12 februari) dragit sin attribution i tvifvelsmål. »Skulle», skrifver
han här, »det tyska ’original’, som föreligger i Henriette v. Bissings slarviga
bok o ui Amalia från 1889 och som givit anledning till hypotesen, i själva
verket blott vara en översättning av henne eller någon annan från
Atterbom, vilken av misstag kommit in bland oriktiga papper och förväxlats
med någon originaldikt av Amalia själv från hennes ungdom?» Vetterlund
anser, att man ej kan komma till någon bestämd uppfattning af verkliga
förhållandet annat än genom en undersökning af de papper, som ligga bakom
den bissingska monografien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
