Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Försoningstanken i Tegnérs Frithiofs Saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försoningstanken i Tegnérs Frithiofs Saga 3
"De höga åsars lif" är nämligen endast en förebild till
"mensklighetens lägre":
bägge äro blott
Allfaders stilla tankar, de förändras ej.
Och för den enskilda människan, liksom för hela mänskligheten,
koijimer först med döden den egentliga försoningen, föreningen med
det oändliga.
Man behöfver endast referera dessa grundtankar i Försoningen
för att genast igenkänna källan, Schellings mytologiska filosofi.
I sin skrift "Philosophie und Religion" har Schelling klarast
framlagt sin uppfattning af mytologien, som sedermera återklingar
hos de flesta af romantikens mytologer, icke minst hos uttolkarne af
nordisk mytologi.1 Den vill stödja sig på Platos lära om själens
affall från urbilden. Hela ändligheten har uppkommit genom ett
evigt affall från det absoluta och skall en gång nå sin fullkomliga
försoning genom att återuppgå i det oändliga: "Die grosse
Ab-sicht des Universum und seiner Geschichte ist keine andere als
die vollendete Yersöhnung und Wiederauflösung in die Absolutheit."2
Historien blir därför "ett epos diktadt i Guds anda",
framställande mänsklighetens affall från och återvändande till Gud,
Iliaden och Odysséen. Minnet af att ha fallit ned från en högre
värld och bundits vid kroppen såsom i ett fängelse har alltid
fortlefvat hos människosjälen, och midt igenom sinnesrusets
missljud har hon hört tona harmonierna från det sanna universum. Det
är också denna "heliga" lara, som bildat grundvalen för all sann
religion, liksom för all sann filosofi. Ty all religion, liksom all
konst och all vetenskap, har ett gemensamt ursprung; våra tidigaste
kulturminnesmärken äro vanställda rester af en högre kultur,
symboler, hvilkas betydelse tyckes glömd. De hedniska religionerna ha
vid sidan af sin exoteriska förkunnelse haft en esoterisk, som
delgafs de invigda i mysterierna. I denna predikades öfverallt samma
lära om affallet från det absoluta och återföreningen därmed. Denna
1 Jfr Strich, Die Mythologie in der deutschen Litteratur, Halle 1910.
2 Schelling, Sämmtliche Werke, Stuttg. u. Augsb. 1860 I, 6 s. 43.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
