Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Försoningstanken i Tegnérs Frithiofs Saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försoningstankeu i Tegnérs Frithiofs Saga 19
på flera ställen citeras. Förklaringarna äro delvis de samma som i
recensionen. Att märka är emellertid, att försoningen här
identifieras med Balders nedstigande i Hel. Treenigheten i asaläran
förklaras så, att Oden representerar allmakten, fruktbarhetsguden Frey
"den passiva principen i kärleken" och Thor den vilda och råa
kraften. Som man ser, har Tegnér i dessa spekulationer från sina
sista år hunnit fram till en symbolisk förklaring af den nordiska
mytologien af lika fantastisk art, som den Atterbom presterat i
anmärkningarna till Skaldarmal. Naturligtvis vore det oriktigt att
antaga, att Tegnér, då han diktade Försoningen, verkligen trott på
en så detaljerad öfverensstämmelse mellan den nordiska mytologien
och kristendomen; det är antagligen hans af sjukdomen vållade
okritiskhet, som kommer honom att acceptera dessa vågsamma
analogier. Men dessa uttalanden ha dock sitt intresse, därför att själfva
grundtanken i dem är densamma, som den vi tidigare återfunnit i
Tegnérs mytologiska spekulation, därför att de visa, hur långt Tegnér
varit inne på den romantiska mytologiens marker och hur öfvertygad
han var om asalärans inre öfverensstämmelse med kristendomen.
Det är ganska förklarligt, att Tegnér med denna uppfattning
af asaläran ej kunde undgå att låta den färgas af sin personliga
religiösa uppfattning och att Försoningen därför kom att innehålla
en smula teologisk polemik. Det kronologiska förhållandet mellan
slutsången i Frithiofs Saga och Nattvardsbarnen är det med det
tillgängliga brefmaterialet ej möjligt att exakt bestämma. Dock
synes mig allt tyda på att "Försoningen" koncipierats, om också
ej utförts, före Nattvardsbarnen. Den senare dikten utkom ju kort
före jul 1820, och Försoningen måste ha varit färdig redan den 7 april
1821, då Tegnér i ett i jubelfestupplagan uteslutet yttrande i ett
bref till Lundblad skrifver, att han "väl slutat, men ännu icke börjat"
Frithiof. Men redan af de i 1820 års Iduna tryckta sångerna af
Frithiof framgår ju den vikt, som försoningsmotivet skulle komma
att spela i dikten, och troligt är väl, att Tegnér redan då tänkt
begagna slutsången för att framlägga sin uppfattning af asalärans
lifsprincip. Det sannolikaste förefaller mig vara, att Nattvardsbarnen
till en del tillkommit för att ge skalden tillfälle att utan forn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
