Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Försoningstanken i Tegnérs Frithiofs Saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 Martin Lamm
De döda sonas vid Allfaders gudabarm,
den lefvandes försoning är i eget bröst.
Ljunggren anser1 — och hans åsikt har upptagits af senare
forskare —, att Tegnér genom dessa ord antydt, att Kristi
försoning skulle ha något mer än en symbolisk betydelse och att han
ej blott lämnat ett efterföljansvärdt exempel: "Yttrandet, att Kristus
genom lära, lefverne och död föranleder den enskilde till bättring
(försoning) kan antyda, att denne enskilde måste träda i ett
personligt, ett innerligare förhållande till försonaren." Som synes, säger
det af Ljunggren åsyftade citatet alls ej detta. Det säger, att
enhvar (ej Kristus), som genom lefverne, lära och lif föranleder till
bättring, i sin mån bidrager till den stora världsförsoningen. Och
det följande latinska citatet anger ju klart, att Tegnér härvid
närmast tänker på dem, som före Kristus verkat som försonare2 och
hvilka alltså ej kunnat stå i något personligt förhållande till honom.
Det är antagligt, att Tegnér på detta ställe haft i tankarna
Schleiermachers bekanta åsikt, att Kristus ej är den ende medlaren,
utan att enhvar, som i sin mån bidrager till att försona det
ändliga med det oändliga, kan bli en medlare för andra. Men Tegnér
betonar ju till yttermera visso i slutorden, att all annan försoning,
än den som åstadkommes af individen själf genom subjektiv
bättring, är " indirekt".
Nilsson, som har förtjänsten att först ha uppvisat, hur mycket
Tegnér i sin natur- och konstuppfattning är beroende af Schelling,
har framhållit, att man ej utan vidare får sätta likhetstecken
mellan hans ställning till Schellings filosofi och till schellingianismen
på svensk botten. Han framhåller också, hur han i sitt tänkande
rör sig utefter två linjer, en rationalistisk och en romantisk (a. a.
1 Smärre Skrifter II, s. 117.
2 I en af de otryckta Gerdasångerna har han antydt ett par af dessa.
Det heter där:
Var sonen följd af ingen? Förr och sen
der kommo flera med det gudasken,
fast icke folken dem förstodo,
som Sofroniski son uti Athen.
Och Plato öfvergöt med diktens sken
de sanningar Egypten höll till godo. o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
