Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad, Lidner och Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
Lidner och Stagnelius 67
I den psykologiskt intressanta ungdomsdikten Drömmen (I: 145
ff.) har han tillämpat motivet den vid källan sofvande Jason—
Narcissus på sig själf:
I en dal vid sorlande källans rand,
Sömnen slöt mitt öga med vänlig hand.
Lifvets bittra plågor jag straxt förglömde
Och till Cyperns himmelska strand mig drömde.
Man märker, att sömnen liksom i Medea och i Narcissus skildras
personifierad, som en välsinnad gud. Cyperns "himmelska strand"
skildras i fortsättningen så:
Der ur myrtenskogarna för min syn
Marmortemplet höjdes mot blåa skyn.
Harpors silfverljud ur dess salar trängde
Och kring fälten döende sig förlängde.
Der i helga blommiga dalars sköt,
Bäckens våta, glittrande silfver flöt,
Mildt från vassen ljudade svanors qväden,
Turturdufvorna smektes i rosenträden.
Det är Lidners landskap från Medea, fastän en starkare sol
lyser öfver myrienskogarna, de rosenträd, där turturdufvorna smekas
och bäcken flytande mellen vassen, där svanorna sjunga (äfven hos
Lidner finnes sällan någon vass utan svanor).
Så får skalden "med kjusad håg" se
Yenus sjelf, på doftande rosors bädd.
Han försjunker i åskådan, ser på "Gudinnans leende hvila".
Slutet skildrar den uppvaknandets tragik, som drömmaren Stagnelius
så väl kände, och som han besjungit i Narcissus och Endymion:
Men som lyrans toner, som fläktens susning
Flydde äfven hastigt min himlakjusning.
Drömmens taflor rullades plötsligt hop
Och jag väcktes — Ufvarnes hesa rop
Mängde sig med stormarnes tjut i öknen —
Blodröd glänste blixten i midnattstöcknen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
