Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Lindstén, Några okända dikter af Kellgren, Leopold och Bellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 ’ Gustaf Lindsten
En Hjelte, men min Vän, det ordet lär förfära,
Du tänker strax på mord, förödelse och blod;
Nej Ehrensvärd var den, som sökte annan ära,
Än af ett Beste-mod.
Då Segren hvarje dag dess Lagrars antal ökte;
Då Ryktet hans beröm till Jordens gränsor bar;
Hans offer städse dock på Fridens Altar rökte,
Och Hjelten menskja var.
Då Han sitt Fosterlands och Konungs rätt försvarte,
Blef Honom Döden Sielf ett ljufligt tidsfördrif;
Men tillät Äran det: Ach huru glad han sparte
En brottslig broders lif.
Den aldrig Hjelte var, som sina likar mördar,
Blott för att dyrkad bli af en förkrossad verld;
Men den som Dygd och Pligt långt öfver lyckan vördar.
Och det var Ehrensvärd.
]y[en .–––-hvilken Sorglig pragt, för mina ögon lyser!
Hvad suckar, Sorl och gråt för mina öron hörs!
Det är Hans egen graf — —. Min Siäl af fasa ryser;
Af vördnad hjertat rörs.
Som utom Viljans råd vårt sinne sig förskräcker;
Att se den bygnan störd, som Gudars boning var;
Så Dygdens Tempel ock en helig bäfvan väcker
Ur gruset som är qvar
Jag ser en ung Monarch från Tronen stiga neder,
Med sorgens matta fjät till Hjeltens aska gå:
Ett dokklädt Fosterland han under armen leder,
De gråta båda två.
Jag hör dem båda två med ömma utrop säga:
Ach hvilken dyr förlust! Den Dygdige är död.
Fick jag dock några få dess likar altid äga;
Så had jag ingen nöd.
Naturens gälla röst Sig derpå höra låter:
Ja gråten, ropar hon, Hans död är tårar värd;
En tacksam Son sin Far, en Far sin Son begråter,
Och verlden Ehrensvärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
