Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Schück, Ur gamla anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 Henrik Schück
valla än någon tydelighet i stafsättningen. Alla våra Verba, hvila på näst
den sidsta stavelsen, derutaf vinna de det lena uttal hvilket de såsom
Italienskan hava. Yil man nu på detta sättet ändra stafningen, så betagas
orden därigenom aldeles sin lena klang, emedan då uthållningen måste
nödvändigt komma på sidsta stavelsen, såsom uti, de Franske prikkade à och é.
Hvarföre skole vi altså utaf en blind kärlek för ålderdomen och af en dylik
otidig ömhet för en onyttig bokstaf, underkasta oss desse olägenheter? Vårt
språk, i ställe för at efter så ut- som inhemskas mening komma näst
Italienskan uti lenhet och klang, och som är således ganska fallit för musique
och skald, skulle de bliva sträft och osmidigt. Är det då ikke bättre
up-offra en bokstaf för det allmänna vid visse tilfällen, och bättre giöra en
gammal bokstaf biltog, än låta et helt språk komma i vanrykt och villervalla.
Slutligen måste jag med et par ord ännu anföra, hvad mig fallit in,
angående Hudens utstakande af visse ord, och visse bokstavar.
Jag har förut givit vid handen, när efter mit tykke bogiar skulle mycket
väl kunna brukas över visse ord, och göra deras stafning redigare. Skulle
man intet på samma sätt kunna nyttja andre slags prikker, at därigenom
utstaka ordens åtskillige klang.
Medålderstidens upodlare af vårt språk, hava sökt utmärka ordens
snabbare eller långsamare uttal antingen med fördubblade sielflydingar, eller
också medelst inflikkande af H, uti de långsammare stavelserne, at sådant
miss-stält och vanskapat vårt språk, det have vi funnit, derföre söke vi ock
at utmönstra sådant fördubblings manskap, men vi tänka intet på at hiälpa
skadan när vi rykka gamla plåstret undan, huru månge ord have vi ikke,
som skrivas på enahanda sätt, men hava olika uttal. Jag skal endast
anföra några enda: Men, sed, och Men damnum. År annus, och År, Tal,
sermo, och Tal, numerus: Man Mas, och Man; Låg präteritum af ligga,
och låg humilis. Hög, Cumulus, och hög altus. Månen impe — — —
Härpå föreligger följande svar:
Påminnelser wid h:r Ichsels Tankar öfver Ekholms skrift om F och V.
1.) Det Herr Ichsell anförer om Runan (^, Frejs dubla ljud, ömsom
såsom f, och åter såsom v, bestyrkes af förfarenheten och strider ej mot
Ekholms.
2.) Herr Ichsell säger sid: 2. att då de andelige lärde Fäderne
inkommo, höfsade de vårt språk efter Grekiskan och Latinen. En sanning
som ej af någen kan bestridas och nekas icke heller af Ekholm. Men i
det ställe att herr Ichsell grundar sin skrifart på de andelige lärde
Fädernas ändrade och efter Latinen skapade staf-sättning; så går Herr Ekholms
Förslag därpå ut, att den aldeles, såsom stridande mot Svenskans egenteliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
