Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson, Mot »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 Carl Santesson
När stormen öfver vattnet jagar,
Mitt Inre smärtfullt darrar der,
Och Echo från förflutna dagar
Min sorg och dock min vällust är.
När blomman plockas af "parkens unga Herrskarinna", prisar
den likväl sitt öde:
Dock, Grymma! jag förgudar dig;
Ty blott jag med din blick benådas,
Min dröm i blicken speglar sig.
Narcissos-myten göres icke här till en inklädnad för en etisk
tankegång som hos nyplatonikerna och senare i vår egen litteratur
hos Viktor Rydberg. Idealets och sinnevärldens gåtor förklaras
icke i Atterboms dikt, som blott formar sig till en subtil målning
af det estetiska illusionslifvet, i de sist citerade verserna drifven
till en ytterligt raffinerad och förtunnad hägringens och reflexens
konst. Det är allt ännu i sin kärna halft abstrakt och teoretiskt,
och trots den smärta, skalden känner låda vid konstnärens
lifsisolering, har han ännu blott till hälften förnummit, hvad den kunde
innebära af tragik för honom själf. Tonen skulle annars fått en
helt olika personlig vibrering än den nu äger.
Finnes då för Atterbom ingen lösning på denna konflikt, ingen
väg till verklighetslifvet? I hans egen mening finnes blott en enda,
och genom Deolätus’ mun har han angifvit den. Deolätus betraktar
Amundus’ och Florinnas lycka, och han kan ej kväfva en suck öfver
hvad som förmenats honom själf: "Huru lycklig den är, som i sin
första ungdom ej försummar, drömmande bort sin vår i ändlösa
grubblerier och förslager, det korta gynnande ögonblicket för
kärlekens personliga verklighet, hvilken sedan, lik en silfverblick i varelsens
djupaste metallådror, utgrenar sig genom menniskans hela öfriga lif
och ger det, äfven i sjelfva blotta efterklangen af förflutna
jubelhymner, ett högt och varaktigt intresse. Han vill väl erinra sig,
att han genom sitt snille, sin tankas makt, sin själs omfattning är
höjd öfver de andra, dem han afundas, på andarnes rangordning —
han vill genom denna frambefallda uppvallning af stolthet öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
