Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson, Mot »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot »Lycksalighetens ö» 17
genom en tom och krass värld trofast bär sin dröm till årens slut.
Redan i "Erotikon" hade idéen om en föruttillvaro skymtat i
poemets slut, såsom man visat just under intryck från Schillers
uGte-heimniss der Reminiscenz",l för Atterbom en den platonska
kärlekens höga visa:
Sväller dig en ljuf, oändlig längtan,
En, lik anderöster, salig trängtan,
Efter en, fast dunkelt, påmind bygd?
Ack! engång förent, vi sågo qvälla
Verldar, gullstoft-likt, ur Ljusets källa,
Då vid Skönhetsfloden våra själar
Kysstes under himlalindars skygd.
I det bref till sin utvalda, Ebba af Ekenstam, hvarest
Atterbom hösten 1823 biktar sin lidelse för henne, utvecklar han —
teoretiker ännu som friare — hela sin syn på kärlekens väsen i en
anda af ren romantisk platonism. Med henne har hans tankbild
tagit kroppslig gestalt, hon har blifvit hans "lefnads skyddsande,
nedstigen från himlen i frombetens, menlöshetens, ömhetens egen
jungfruliga skepnad", och han fortsätter: "Men detta nya välbehag,
som elektriskt, men mildt, genomströmmade min själ och slog an
på dess strängar längesedan förglömda toner, upphörde omsider att
vara mig främmande; det förekom mig tvertom, såsom vore det
just det bekantaste af allt bekant, just mitt egnaste, ursprungligaste
lif, sådant som det gafs mig omedelbart ur evighetens ljusflod, när
Skaparn ville att min varelse skulle här på jorden begynna. Så
morgonfriska så förhoppningsfullt, som fordom mitt späda hjerta
slog mot den verld, som då för mig ännu syntes så gudomligt skön,
— så började det åter, efter mångfaldiga års och ödens mellanstånd,
att klappa i Din närhet."2 Hvad innebära dessa rader annat än
en upprepning af den kosmiska ursprungsvisionen i "Erotikons"
strof, återerinringens mysterium, nu nyfödt i en känsla, som söker
uttryck för förnimmelsen af sin oändlighet? Så går en röd tråd af
1 Böök, Studier i Sfagnelii ungdomslyrik, sid. 74, noten.
2 Atterboms bref till sin fästmö, utgifna af Hedvig Atterbom-Svenson, sid.
12, 13.
Samlaren 1917. 17389 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
