Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson, Mot »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 Carl Santesson
sen resultatet af en medveten afsikt, så måste man beundra
Atterboms genialiska grepp att här åvägabringa harmoni mellan idé och
lyrisk form genom att skänka sitt poem denna darrande underton.
Äfven en annan af Atterboms senare "Blommor",
"Andromeda", hämtar sitt patos ur en likartad personlig grundval.
Dikten sammansmälter Ovidii fabel om Perseus och Andromeda
och Linnés, tidigare af Franzén utnyttjade skildring i "Flora
Lapponica" af den lilla fjällväxten Andromeda (ett hittills ej i
tryck meddeladt bref till Atterbom från Elias Fries, dateradt
den 4 september 1836, visar, att Atterbom upptog ämnet på
förslag af den store botanisten. På Atterboms begäran om motiv
till nya "Blommor" rekommenderar nämligen denne äfven
Andromeda till poetisk behandling samt gifver de hänvisningar till
dess karakteristica och till Linnés framställning, hvilka Atterbom
sedan, delvis ordagrant, infört i de beledsagande noterna.)
Hufvudmomentet är Andromedas hårda lott; först i den sista strofen
skymtar befrielsen genom Perseus. Jag är medveten om det
vågade i konstruktionen, men det är mig omöjligt att ej i poemets
vision af Andromeda, ensam i ödemarken och angripen af vidriga
odjur, se en förklädd bikt, en symbolisk gestaltning af Atterboms
egen position till hvad som var honom mest antipatiskt under denna
tid — den mäktiga politiska strömning, som nu arbetade sig fram
under liberalismens namn. En direkt och medveten identifikation
behöfver ej antagas, men förvisso har stoffet sugit näring ur den
fundamentala spänning i skaldens inre lif under dessa år af
1830-talet, då en nyvaknad inspiration kämpade mot tidsatmosfärens
nedstämmande kyla. "Andromeda" är för mig bekännelsen om
denna situation af passivt lidande. Med epitet af rent atterbomsk
idealitet hälsar också Perseus henne "from och sann" och tillropar
henne ett "nu är tiden din!" — en synbar syftning på den oblida
tidsanda, ur hvilken Andromeda bidar befrielse. "Ilska fräser djupt
ur träskets svall" — är icke detta de hatfulla angreppen på
skalden från "aftonbladismen", den radikala dagbladsopinionen, och
kan man icke afläsa hans motvilja mot just det smygande och
förgiftade i en dylik dagsmening, som hos honom, själsaristokraten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
