Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson, Mot »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 Carl Santesson
Atterboms "Vandringsminnen" i Poetisk Kalender 1820 ha
redan belysts som vittnesbörd om diktarens personlighetslif; med
de nya skaldestyckena i Poetisk Kalender 1821 stå vi vid gränsen
till det stora sagospelet, hvilket Atterbom påbörjar detta sistnämnda
år. Särskildt trenne dikter i samlingen gestalta på olika sätt de
problemställningar, jag i det föregående uppehållit mig vid:
"Åsigter", "Fridsrop" och " Johannes-masken"; alla helt olika hvarandra
och dock sammanbundna af en inre enhet i anda och åskådning.
Som romantisk didaktik är den första utan tvifvel den mest
betydande, det förnämsta Atterbom gifvit i denna genre sedan
ungdomspoesierna i Phosphoros, fastän orättvist bortglömd och alls
icke uppmärksammad af forskningen. Sin fullbordade reseskildring
ämnade Atterbom afsluta med ett skaldestycke, hvilket skulle
återgifva nordbons inre, då han återvänder till sitt fädernesland,
"begripande Södern, och således äfven Norden". Kanske äga vi just
detta poem i "Åsigters" uppgörelse med söderns och nordens
motsatta lynnen. I ett knippe af trenne skilda dikter i monologform,
Slättbon, Bergsbon och Dalbon, skänker nämligen "Åsigter" en
stor totalbild af skaldens reseintryck och hans spekulativa
utvecklingsgång, sådan denna ur motsatser når fram till en definitiv
lifsåskådning. Intressanta och typiskt romantiska äro redan
kompositionen och idéschemat: med ett fyndigt grepp bygges dikten upp
till likhet med en filosofisk triad, där Slättbon bildar tesen,
Bergsbon antitesen och Dalbon — bebyggaren af den lilla slätten mellan
omgifvande berg — syntesen, den syn på tillvaron, hvilken
harmoniskt förklarar och sammanfattar de båda andra och som
skaldens egen mening behåller det sista ordet. Icke mindre romantisk
är "Åsigter" sedd närmare som innehåll: en naturfilosofisk
lärodikt, poetiskt gestaltad klimatlära och geologi. Närmast äger man
nämligen i dessa trenne så olika väsensbestämda typer, hvilka som
tre skiftande lifsformer passera revy, hvad man med en från en af
Oehlenschlägers dikter lånad term kunde kalla för "
naturtempera-menter", i detta fall en analogi mellan ett landskaps struktur och dess
bebyggares läggning och lynne. Redan Atterboms "Blommor" voro,
fast skillnaden kan synas betydlig, dylika naturtemperamenter; här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
