Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kjell R. G. Strömberg, Leopolds Virginia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leopolds Virginia 147
Thilda, till hvars bröst "passionernas slitning" med fördel kunde
förläggas. Det är tydligt, att Leopold under sådana omständigheter
föga skall ha haft att lära af Alfieri och La Harpe, hvilka i full
öfverensstämmelse med ämnets kraf hade gjort Virginius till bärande
figur och den kamp, fadershjärtat har att utkämpa, innan dess
känslor för familjen tystas af fosterlandets rop på befrielse, till
spänningsgifvande element. Liksom Campistron och Paykull har
Leopold skapat ett kärleksdrama, där Virginius blir en strängt taget
öfverflödig figur, endast ägnad att jämte tre eller fyra andra
faktorer tillspetsa konflikten mellan de båda älskande. Om denna
förvandling af motivet, som låter statsintresset ersättas af en helt
och hållet privat affär, är Leopold fullt medveten, och han träder
i öppen opposition mot sina föregångare i ordalag, som erinra om
Lessings: "Händelsen är, i närvarande tragedi mer enskilt. Det
är en dotters olycka, en fars förtviflan, sammanbundna med Roms
allmänna tillstånd genom intet annat än den personens plats i
staten, som förorsakat dem. Den kunde uteblifva, och sysselsätter,
intill dess den inträffar, föga uppmärksamheten."1 Än mer: "Det
rörande deri är naturens, Fadrens känslor, ännu mer än Romarens.
Det romerskt-borgerliga är blott en dräkt, en lysande kostum,
hvaraf allt ej måste helt och hållet döljas."
Detta betraktelsesätt står onekligen den diderotska dramens
mycket nära. Om också programmet i synnerligen blygsamt mått
uppfylldes, visar det dock, att Leopold hade blick för den
"tragé-die domestique et bourgeoise", som är Virginiamotivets mänskliga
innehåll, sedan de politiska elementen utrensats. Det fanns heller
icke längre några betänkligheter mot att införa personer af "lägre
borgerligt stånd" i tragedien — hade icke redan Voltaire skildrat
herdar i Les Scythes, De Belloy hederliga borgare i Le Siêge
1 Jfr Lessings bref till Nicolai 21. 1. 1758: »Er (förf. själf) hat nämlich
die Geschichte der römischen Virginia von allem dem abgesondert, was sie
für den Staat interessant machte; er hat geglaubt, dass das Schicksal einer
Tochter, die von ihrem Våter umgebracht wird, dem ihre Tugend werther
ist als ihr Leben, für sich schön tragisch genug und fähig genug sei, die
ganze Seele zu erschüttern, wenn auch gleich kein Umsturz der
Staatsver-fassung darauf folgte.» (Werke, Bd II, s. XVIII f. Deutsche
Nationallitteratur 59).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
