- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioåttonde årgången. 1917 /
149

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kjell R. G. Strömberg, Leopolds Virginia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Leopolds Yirginia 149

i Diderots imitation däraf, Le Joueur, förekommer något liknande.
Saurins stycke hade i Öhrvalls öfversättning med mycken framgång
spelats på Stenborgs teatrar alltifrån 1781; det upptogs äfven på
Monvels repertoar i Bollhuset samma år.1 Leopold har alltså haft
tillfälle att stifta bekantskap med pjesen både i original och
öfversättning.

Hos Saurin (V: 5) är situationen följande: Béverley, som för
skuld kommit i fängelse, mottager i cellen besök af sin sjuårige son
Tomi, som, medan sköterskan ett ögonblick är borta, faller i sömn.
Fadern, som redan blandat till gift för att taga sig själf afdaga,
faller på den idén att med en dolk också bespara barnet ett lif i
vanära. Sedan han för egen del styrkt sig med en tämligen
välgjord variation på temat i Hamletmonologen, fortsätter han:

Mon fils! un doux sommeil tient son áme captive.
Je n’entendrai donc plus le son de cette voix,

A mon oreille, helas! si chêre!
Que je fembrasse, au moins, pour la derniêre fois.
O malheureux enfant d’un plus malheureux pêre!

Det är första stadiet, afskedets rörande moment, innan
handlingen klart fattats i ögonsikte. Hos Leopold (V: 9) befinner sig
Vir-ginius i fonden, hvarifrån han med dolken i hand närmar sig den
afdånade:

Hafven tack, I Gudar i det höga,
För denna dvalas natt, som höljer hennes öga!
Till en förtviflad far det är en vink af Er.

(Höjer opp dolken öfver henne.)
Nu skall ej denna blick till tårar öppnas mer.

(Han studsar med fasa tillbaka.)

Förskräckligt... ögat skyms ... och alla krafter flykta
Må himlen rädda dig, oskyldiga förtryckta!
Jag kan ej...

Ett kort uppehåll ger de båda fäderna tillfälle att samla sig:

Jfr Flodmark, Stenborgslia Skådebanorna, Sthlm 1893, s. 132.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:22:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1917/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free