Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, Till frågan om Skogekär Bärgbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till frågan om Skogekär Bärgbo 171
Sigh från the andra bort.
Tå skäl han intet lijda,
Någorstädz mitt Föracht.
(vv. 301 ff.)
Här talas således om en samtida öfverhet, som prisas för sin
språkkunskap. Denna öfverhet kallas i fortsättningen för han och
bör därför afse en konung. Han nämnes med ett tydligt tonfall
af förväntansfull hängifvenhet. Vidare antydes, att han icke är
hemma i sitt land, men samtidigt uttalas en glad förhoppning om
hans återkomst. Kan man misstaga sig på klangen af dessa ord
och mångfaldiga andra ställen i dikten — ljuda de icke som ett af
præludierna till 1600-talets gotiska renässans, som fick luft under
vingarna genom de stora krigiska och politiska händelserna
omkring 1630.
Att Gustaf Adolf här åsyftas torde vara tydligt nog, och skalden
hade alla skäl att af honom vänta en språkets förnyelse. För att
konstatera den store konungens med Skogekär Bärghos program
fullkomligt öfverensstämmande mening, behöfver jag blott erinra
om ett bekant uttalande af honom i denna fråga:
Det har städse warit räknadt ett rike till berömmelse, att de
wettenskaper, som lända till menniskoslägtets nytta, uppå desz eget tungomål
framställda blifvit; så att folket straxt från ungdomen kunnat sig deruti öfwa;
och icke, som nu sker, wara nödgade att först lära sig de främmande språken
för att sedan kunna komma till sjelfwa innehållet, hwarwid oftast händer,
att medlet tager mera tid än ändamålet, språket mer än wettenskaperna.
Det är därföre wår wilja, att de som sig med bokliga konster befatta, skola
så wäl för nu warande som efterkommande ungdom tillse, att desza ämnen,
så widt sig göra låter, måtte på modersmålet behandlade blifwa.1
Och Gustaf Adolfs Memorial för rikets antikvarier 16302 är
äfvenledes ett dokument, som helt går i stil med Elagemålets
antikvariska forskningsintressen.
Längre fram i dikten uppräknar skalden en hel rad af föremål^
som vore värda poetisk behandling på vårt språk. Midt i en tid,
1 Jfr vv. 1240 ff. i Klagemålet. — Cit. efter Fryxell, Ber. ur sv. hist 6: 169.
2 Tryckt hos Gödel, Sveriges Medeltidslitteratur, s. 279.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
