Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, Till frågan om Skogekär Bärgbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till frågan om Skogekär Bärgbo 191
känsla, hvilken måste vara framsprungen ur skaldens egna
upplefvelser. Man behöfver nu icke fästa alltför stort afseende vid
de stora allmänna öfverensstämmelser man härvidlag kan upptäcka
med Scherings kärlekshistoria. I båda fallen röjer sig ett lätt
an-tändligt hjärta, i båda fallen möta vi också en allvarligare passion,
som har att kämpa mot långvariga hinder, innan den lyckliga
föreningen nås. Men i stället för att närmare utföra dessa allmänna
likheter, som icke äro mycket beviskraftiga, vill jag nöja mig med
att påvisa ett par sammanträffanden, som kanske icke äro alldeles
tillfälliga.
Kärlekshistorien i Venerid synes vara i ungefär tre år. Tre
sonetter handla om Venerids namnsdag, (5, 30, 48), och de
växlande sommar- och vinterskildringarna visa också, att denna
tidrymd förflöt, tills skalden slutligen vinner sin kärleks föremål. Från
sommaren 1632 till hösten 1635 dröjde det också, till Schering efter
många om och men besegrat sin rival och erhållit Beata Sparres
hand. Vidare ser man af sonetterna 5 och 30, att Venerids
namnsdag infaller på förvintern. I sonett 5 heter det nämligen i en
apostrof till Venerids dag:
När man af wintrens köld begynner til at frysa,
Du förer androm köld, mig altijd brånad ny,
och likaledes säges det i sonett 30:
Du stijger iämbligh up moot Wintrens tijden kalla.
Vid samma tid inträffade också Beatas namnsdag, nämligen den
22 december. Venerid synes omväxlande bo i Stockholm och på
landet och skalden får sällan träffa henne, hvilket allt också passar
in på Beata Sparre. Skalden säger sig i sonetterna 88 och 89 ha
sett Venerid i sorgdräkt. Beatas fader dog kort före det Schering
blef förälskad i henne och troligt är, att hon då gick sorgklädd.
Om Venerids ålder framgår intet af sonetterna, men det är väl med
all sannolikhet till henne, visan 39 är riktad, där sista versen lyder:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
