Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur gamla anteckningar. Af Henrik Schück.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 Henrik Schück
Detta stadfästelsebref är emellertid med några smärre
förändringar en ordagrann afskrift af det äldre stadfästelsebref, som Birger
Magnusson den 2 januari 1296 (eller 1297) utfärdat för
Uplandslagen. Men när så är, framställer sig helt naturligt den frågan,
om icke Uplandslagens stadfästelsebref möjligen också är en afskrift
af en äldre lagkonfirmation. Och för detta finnes åtskilligt, som
talar. Konfirmationen passar nämligen icke — hvarken för 1327
eller för 1296.
1327 var Magnus Eriksson en elfva års gosse, som stod under
förmyndare, och för en dylik situation lämpar sig alls icke den
redogörelse för lagens tillkomst, som brefvet gifver, ty där
framhålles hela tiden konungens personliga ingripande, liksom ock hans
konungsliga makt. I Södermannalagen kan detta dock förklaras
däraf, att konfirmationen blott är en afskrift af Uplandslagens
stadfästelsebref. Men där passar det lika illa. 1296 var äfven
Birger Magnusson omyndig. Hans födelseår är ej kändt, men var
troligen 1280. Myndig blef han först 1297 eller 1298, men under de
första åren af hans myndighetstid fördes regeringen fortfarande
af marsken och rådet; denna förmyndarstyrelse fortfor till dessatt
alla tre bröderna blifvit myndiga. Icke häller Birger kan således
på det personliga sätt, som brefvet angifver, hafva gripit in i
lagstiftningsarbetet, och detta brefs fraser återspegla en vida starkare
konungamakt än den, som Birger och Magnus Eriksson någonsin
utöfvade.
Däremot äro ordalagen och berättelsen — mutatis mutandis —
förträffligt i samklang med situationen på Magnus Ladulås* tid, ty
han var icke blott en af den svenska medeltidens kraftfullaste
regenter utan därjämte särskildt värksam på lagstiftningens område.
Och nu veta vi, att han stadfästat en lag, den förlorade
Närkeslagen, som jämte Uplands och Södermanlands är den enda, som fått
kunglig konfirmation; Västgöta, Östgöta, guta, vestmanna,
dala-och hälsingelagarna voro med säkerhet icke stadfästade; hur det
förhållit sig med den helt förlorade värmlandslagen och den blott
till en mindre del bevarade smålandslagen, veta vi ej, men
troligtvis voro ej häller de stadfästade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
