Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biografiska bidrag om Lars Wivallius (efter fängelsetiden). Af Ivar Simonsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemligheten. Rysstolken blef i enlighet med de stränga lagbuden dömd
till döden, då han omöjligt kunde finna 12 män, som voro villiga
att gå ed på hans oskuld. Wivallius fick nu anledning att hjälpa
sin nödställde vän, och ingen kunde ju bättre än han lägga fram
det botfärdiga sinnelag, som borde födas af fängelselifvets ruelse
och kval, och finna de bevekande skäl, som kunde röra de hårda
domarnas hjärtan till tårar. Det var emellertid en icke alldeles
ofarlig sak att söka försvara en äktenskapsbrytare. Denna
böneskrift, där man tycker sig höra en genklang af hans suppliker från
hans egen fängelsetid, skref han då i rysstolkens namn till magistraten:
Enär jagh betrachtar och migh förnuffteligen för ögonen steller mine
begongne fehl och brister, för hwilcket jagh nu sitter uthi beklageligit tillståndh,
mörkt och bedröffweligit huss, upwexer uthi mitt samwet och bröst öffwer
detta icke aleenast en stoor tortur, ängslan och jemmer, uthan bekymbrar
mig fast mehr däröffwer, att jagh som een giffter man i denne obetenckelige
synden, den jagh weet Gudh misshaga, så plötzligen ähr fallen och råkat
under den werldzligh dom, den då på syndenes fulbordande effter den
högstes rettwijsheet oundwijkeligen föllia måste; nu endoch mig mitt samwet
alt sådant seent och bitijda öffwertyger, mig och i betrachtande aff alt
detta mehra ord fattas att skriffwa eller i pennan författa än tårar inwerttes
att uthgiuta. Lickwäl såsom jagh icke twifflar, att mine böner, uthgutne
tårar, ruer och ånger uthöffwer denne min begongen missgiärning ähro
gudh alsmechtig nogsampt bekende, haffwe och icke wendt åter för än
dee sigh gienom skyn trengt och för hans blida ansichte stannat haffwe,
aff hwilcket jagh och fattar dett hopp, att den gode och barmhertige gudh
icke aleenast mig som een syndare, den der tencker och medh flijt åstundar
att giöra boot, sådant förlåtandes och tilgiffwandes warder, uthan och min
jemmer och elende ansee och till sins nampns loff och ära, hielpa mig denne
swore saak att uthföra till een godh final och ende. Och såsom eder,
gode herrar, alle samptligen, mine wilckor, tienster och meriter nogsampt
ähre kunnige, huru lenge jagh denne staden tient och huru redeligen min
tienst, den jagh haffwer warit betrodder om, ähr förestådt, altså steller jagh alt
detta till alle opartiskes rettwijse sensur och dom. Wille I nu, gode herrar
samptligen, betrachta och Christeligen öffwerwäga mitt elendiga tillståndh
och effter Eder högtgellande förmågo hielpa mig arme man till någon roo,
lijsa och säkerheet ifrån detta mitt uthiråkade bedröffwelse och elende,
skulle jagh förhopligen gienom min trogen bön hoos Gudh den högsta så
mykitt förmå, att allt sådant mildeligen hwariom och eenom i sinom tijdh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
