Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atterbom och Afzelius. Anteckningar efter några bref. Af Alf Grandien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om Wallin yttrar han sig 1814 rätt tveksamt.
Redaktionen för Svensk Litteratur-Tidning har idag mottagit ett ganska
väl skrifvet bref från D. Wallin. Om den mannen fullkomligt känner i sitt
hjärta den entusiasm, som han yttrar för Religionens sak, så är han i hög
grad aktningsvärd. Redaktionen har allt från den tid som det beryktade
företalet kom till dess kunskap, ämnat göra honom kraftig rättvisa för hans
ståndpunkt: att man emeller(tid) icke kunde neka Ödmann, som gjort
Redaktionen reella tjänster, att införa sin recension, bör hvarken Wallin eller
någon annan finna underligt. (8/11 1814.)
Det gällde en recension öfver andra häftet af Franzéns och
Wallins profpsalmer, hvilken i sin helhet var erkännande.
Intressantast torde dock omdömena om Idunisterna, särskildt
Ling, vara. Hösten 1812 meddelar Atterbom, att han har skrifvit
till Ling angående bidrag. Året därpå heter det på tal om bidrag
till Phosphoros:
Hvad Ling angår, kan du väl säga till honom min önskan, men han
nekar förmodligen efter sin vana, och i det fallet gifver jag mig väl
tillfreds ändå. Vida mera ligger mig bistånd af Geijer om hjärtat, i anseende
till omfattningen af hans förmåga. (10/9 1813.)
Den 8 juli 1814 frågar Atterbom efter "Lings nya Gylfe",
hvarmed han åsyftar den samma år utkommande senare delen af
Lings stora epos. En vecka senare skrifver han:
Laga att Iduna (den nya) och Gylfe (som nu är utkommen?) snart
komma hit. Apropos af den senare: Jag vet ej, hvarifrån Hammarsköld
tagit sig den inbillningen, att jag är afvundsjuk på Ling. Jag har aldrig
hyst den minsta ovilja mot honom utan anser honom tvertom för en duktig
karl och ett förträffligt hufvud. Att han anser mig för ett slags Androgyn
i poesi, en vekling, som ej har kraft till stora företag, vet jag ganska väl;
men det har aldrig bekymrat mig: om det stora och oändliga beror på
massans och volumens omfång, som han tyckes tro, torde äfven jag i fall
af en längre lifstid kunna frambringa något stort; hvad qvinligheten åter
angår, säger mig en inre röst, att min vekare stämma skall lefva så länge
och kanske längre än hans thordön. Att min sång kan vara svensk med
mindre Skythism, se vi ju på Geijers exempel. Jag har således intet skäl
att skåda snedt på Ling, som Hammarsköld uttrycker sig. Om han
verkligen är den ypperste af Sveriges skalder (ett rum på hvilket jag aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
