Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ehrensvärds idealuppfattning i förhållande till Winckelmanns. Af Gunhild Bergh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ehrensvärds idealuppfattning i förhållande till Winckelmanns 179
alone that monstrous shapes are seen: Nature still working as beforé, and
not perversely or erroneously, not faintly, or with feehle endeavours; hut
overpowered hy a superior rival, and by another nature’s justly
conque-ring force.1
Hvad konstnären har att göra är således ej att imitera den
förhandenvarande naturen eller att välja lämpliga delar däraf och
hopfoga dem till en helhet. Genom bägge tillvägagångssätten blir han
osann och hans verk alltså osköna. Det finns visserligen skönhet
i de enskilda tingen, men det är en lägre grad af skönhet, och
därifrån skall man sträfva att stiga upp till den gudomliga skönheten.
Liksom Plotinos och liksom Winckelmann skiljer nämligen
Shaftés-bury på olika grader af skönhet. Lägst står den sinnliga
skönheten, materien, som Shaftesbury med ett uttryck lånadt direkt från
Plotinos kallar "dead form". Materien förmår ej skapa ny skönhet,
och den skönhet den själf besitter får den från själen. "What is
it you admire but mind, or the effect of mind? ’Tis mind alone
which forms. All which is void of mind is horrid, and matter
formless is deformity itself."2 Det andra slaget af skönhet är den
själiska, hvilken har förmåga att skapa andra former och alltså
står öfver den kroppsliga. Ty kroppen är intet, säger Shaftesbury,
vore den än så välbildad, om den själiska skönheten saknas, som
den gör det t. ex. hos en idiot eller en vilde. Men högre ändå
står det tredje och sista slaget af skönhet, den gudomliga
skönheten, som ej blott som den själiska har förmåga att bilda döda
former utan äfven själar.
För Shaftesbury är alltså skönheten ej ett accidens hos
materien, utan själfva principen för tingens gestaltning. "The
beauti-fying, not the beautified, is the really beautiful".3
Konstens verk skola realisera naturens innersta afsikt,
åstadkomma en stegring af naturprodukten. Det är det Shaftesbury
menar med sanning, "poetical truth" i motsättning till "plastie*
eller "graphical". Konstnären skall skildra urbilden, "the first
1 A. ed. s. II, 23.
2 A. ed. II, 132 ff.
3 A. ed. II, 131.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
