Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivar Simonsson, C. J. L. Almquists afhandling om »Europeiska missnöjets grunder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 Ivar Simonsson
sjelf i himmelsk mening", om hvilken han hade skrifvit till
Atterbom som förklaring till Tintomarafiguren,1 och ur hvilken han här
dragit de sociala konsekvenserna och ställt emot sin åsikt om de
samhälleliga institutionernas demoraliserande paragrafsystemer.
Almquists eget folkliga sinnelag bryter äfven här igenom, hans
tillfredsställelse och glädje att tala med folket ur de lägre
klasserna, och den skiljegräns han drar upp mellan människor af folk
och pöbel kom därför så godt som faktiskt att sammanfalla med
gränsen mellan lägre och högre samhällsklass. Då han af Janne
Hazelius blifvit förebrådd,2 att han för ganska lumpen vinnings
skull låtit sig prästvigas, försvarar han sig med att saken
visserligen kunde lia en lägre sida, men att han gjort det framför allt af
kärlek att få tala till folket, och för en liknande uppfattning ger
han uttryck i ett något senare bref till Atterbom,3 där han
förklarar som sin grundfasta öfvertygelse, "att det enda aktningsvärda
hos menniskan är det rent humana, och der detta finnes, hos bönder
eller grefvar, hos gamla eller unga, trifves jag med dem,
omgifveisen må sedan vara hvilken som helst, den roar mig, men oroar
mig icke."
Efter dessa mera allmänna resonemang öfvergår dialogen i De
Fundersamme att skärskåda det svenska tidningsväsendet. Om
detta hade Almquist redan uttalat sig i en ungefär samtidigt
författad, tryckt skrift, nämligen Colombine eller Dufvan från Skåne,
ett verk, som har en betydelsefull plats i Almquists produktion och
från hvilket en ny riktning i hans författarskap torde kunna
dateras. Denna har han från början ämnat göra mera tendentiös än
den i sin tryckta gestalt kom att bli. Colombine lästes för
Öfverstinnan Silfverstolpe hos Lindblads den 30 juni 1835, och hon
annoterade därunder, att Charlotte Södermark, som var Almquists
utpräglade meningsfrände i äktenskapsfrågan, "smälte i tårar därvid".
I första scenen uppstår mellan grefve Fredrik och hans älskade, den
prostituerade, men likväl rena Colombine, ett samtal om tidnin-
1 Samlaren, årg. 24, s. 79.
2 1837 18/ß. Bref i Nordiska museet.
3 1837 23/9. Bref i major Atterboms samling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
