Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivar Simonsson, C. J. L. Almquists afhandling om »Europeiska missnöjets grunder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 Ivar Simonsson
efter de äldsta kristnes exempel som en helig församling midt ibland
en syndig och hednisk värld och icke söka sig en fast bostad här
på jorden, utan här lefva som "en resande" till himlen och endast
bida förlossningen. Denna eskatologiska lära är ju bestämdt
pietistisk. Och liksom de första kristna böra de alltjämt undvika
äktenskapet och i stället lefva i en oskyldig
församlingsgemenskap. Äktenskapet var på apostlarnas tid orent genom judars och
hedningars besmittelse och "är det än, till en liknelse efter dem".
Förhållandet mellan könen under den urkristna tiden skildrar Almquist
på följande sätt: "Om de förste Guds män beskrifves det ej, att de
varit förenade med någon qvinna i äkta förbund, men väl att de
med helig och from vänskap i gemensam tro vördat och älskat
såsom Systrar de goda och rättskaffens Qvinnor, som tillhörde
Församlingen. Fördenskull om någon på den tiden i församlingen gifte
sig, så var det ej till följe af Christi Apostlars predikan, utan det
var såsom en lemning efter Judendom eller Hedendom. Men de
som framför andra voro heliga, så Man som qvinna, de lefde
ensidigt utan äktenskap, antingen i öknar, der de med böner och
försakelse tjenade Gud, eller också ibland Hedningarne, der de genom
predikningar, tekn och många himmelska verk förökade
församlingen."
Men han söker dock gå ett steg J$ngre och tror sig kunna
visa, att man nu kommit i en annan tidsålder med ändrade
förhållanden. För den man och kvinna, som utan hedningasinne ha
genomgått denna rena gudaktiga vänskap, finnes det likväl ett
verkligt äktenskap på jorden, om de fullständigt öfverensstämma med
hvarandra i en inbördes "djup fullkomlig högaktning och i
själarnas lika tycke om Gud", eller för att hellre citera denna äkta
almquistska vändning: "När I ären först rätt kyska och himmelska
vänner, såsom rosor i Guds trädgård, då anstår det Eder att komma
till äkta förbund." Detta äktenskap skall icke hindra, att man med
de öfriga i församlingen alltjämt skall vara förenad i den sanna
vänskapen, och denna står tusenfaldt öfver det man "vanligen kallar
äktenskap, emedan en svartklädd man läser öfver dem".
Men det förhållandet var ju ingalunda otänkbart, när ett så svagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
