Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivar Simonsson, C. J. L. Almquists afhandling om »Europeiska missnöjets grunder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. J. L. Almquists afhandling om Europeiska missnöjets grunder 73
Den andliga kärlek, som fordrades för ett rätt äktenskap, hade
tydligen icke varit förhanden, men för lagen var detta icke någon
giltig orsak till skilsmässa, De dömdes därför vid tvenne särskilda
tillfällen efter den dåvarande äktenskapsrättens rigorösa
bestämmelser till bötesstraff och att omedelbart flytta tillsammans för att
fortsätta sin äktenskapliga sammanlefnad, och först då de förklarat
sig aldrig ämna ställa sig domstolens beslut till efterrättelse och
saken för tredje gången tagits upp till rättslig behandling, dömdes
de till tre månaders skillnad till säng och säte.1 Saken blef
formellt aldrig fullföljd längre, ehuru deras skilsmässa förblef faktisk.
Med honom stod Almquist senare i ett vänskapligt förhållande, och
sonen Pehr var under sin skoltid vid Nya Elementarskolan
inackorderad hos Almquist. Hon stod fortfarande under Almquists
inflytande. Något innan domen i skilsmässomålet föll hade han råkat
henne på den betydelsefulla resa, som han företog genom de
trakter, som han sedan skildrat i Hermitaget (A:s bref till sin hustru
1829 7/7. Nordiska museet). Malla Silfverstolpe träffade Almquist
och henne ofta hos Lindblads, i hvilkas musikskola hon försörjde
sig som lärarinna, och beskrifver henne som Almquists öfvertygade
anhängare i alla diskussioner om kärlek. I hans krets var hon den
oftast hörda tolkaren af Songes. Då hon sjöng en afton hos
Almquist (Dagboken 1831 4/io), trädde hennes man plötsligt in. Hon
blef förvirrad, gick sin väg från sällskapet, och då hon återkom
efter en stund, iakttog fru Silfverstolpe, att hon hade gråtit. Vid
ett annat tillfälle (1833 3/9) diskuterade fru Silfverstolpe häftigt med
henne och Almquist kärlekens väsen med anledning af att de
nyligen sett "Kabale und Liebe" speladt. Hennes omdöme om dem var,
att de gåfvo "för stort område, för stor makt åt kärlek som
oöfvervinnelig passion. Att den kärlek, de häri försvarade wore
egenteligen egoisme — sjelfkärlek, och att de ej förstodo och fattade den
rena försakande kärleken, som ensamt kan gifva en försmak af
himmelen. Malla visste nog att den tunga sinnliga menniskjan ej
länge i sender kan hålla sig uppe dervid .... Tyckte också att
1 Norrmalms västra kämnersrätts brottmålsprotokoll 1829. Rådhusarkivet.
Det sista utslaget föll 1829 "/s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
