Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivar Simonsson, C. J. L. Almquists afhandling om »Europeiska missnöjets grunder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. J. L. Almquists afhandling om Europeiska missnöjets grunder 75
Baron Julius K* skyndade sig att taga afsked af Cecilia
Löwenstierna, "ty hon var skön" (Duod.-uppl. VI, s. 130). För människan
finnas endast två utsikter på jorden: "att blifva olycklig, eller att
blifva brottslig", är Andreas Löwenstiernas hopplösa testamente till
sina barn (Duod.-uppl. III, s. 176). Samma är innebörden i
vallflickan Ingas saga i Hermitaget, berättad för henne af munken
Amaury, om de båda kungadöttrarnas kärlek till trädet, och han
lärde henne därför räddningen i celibatets lära, hvarför hon beslöt
sig att vara "nunna, vigd därtill i mitt bröst". "Barn, sade han,
jorden hyser ej ett väl, som blott är änglars arf i ljusa gårdar,
beslut att vara den himmelske brudgummens och ingen annans brud,
förakta äktenskapets ring på jorden, pärlan lider af stoftet. Om
du lefver på jorden aldrig så länge, tro, att när du dör, har du
ändock blott uppnått femton år . . .* tro, mitt barn, att du behöfver
hela din vandel att bli värdig, väl uppfostrad, skicklig, sedig och
kunnig om det, som evigt och verkligt är" (Duod.-uppl. II, s. 124).
Vi sågo, att Almquist i sin tilltänkta afhandling också tänkt afhandla
celibatet som räddning undan olyckan. Det ligger därför icke alltför
långt borta att autaga, att det är Almquists råd, som Södermark
och hans hustru följa, då de besluta sig för att utan att formellt
skiljas, lefva borta från hvarandra. Liksom konung Valdemars
drottning har hon afsagt sig "sin brudkrona på jorden", emedan
lifvet behöfdes "för att mogna för ädlare bättre vif i ett land, där
behaget är hvitt" (Duod.-uppl. II, s. 129). Ännu fröken Eleonora
Löwenstierna — hon som förblifvit ogift, emedan hon varit
tillräckligt vis (Hinden) — tänkte sig i Vadstena klosterträdgård
tillbaka "med varma tankar i den underbara tid, då det utgjorde ett
eget stånd, att vara hvad nu så mången är ändå, utan att vara i
stånd" (Duod.-uppl. VI, s. 43).
I Hinden börjar en ändrad uppfattning att parallellt göra sig
gällande. Julianus Löwenstierna förklarar för sin kusin Frans i
mineralgrottan, att han måste ge sitt bifall åt Richard Furumos
berättelser, därför att han i dem icke talar om någon lycklig kär-
3 Femton år var intill år 1893 den ålder, vid hvilken kvinnan enligt Iag
blef mogen för äktenskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
