Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivar Simonsson, C. J. L. Almquists afhandling om »Europeiska missnöjets grunder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 Ivar Simonsson
låten i en fri och fördomsfri naturs hand". Men hon har också
andra företräden. Hon har "med den skönaste natur förenat all
den leeture, musik, ritning, som samhällslifvet nånsin förmår skänka",
men genom sin uppfostran, afskild som hon varit från det öfriga
samhället, äger hon ’alla naturens och bildningens skatter", utan
att ha nåtts af den senares fördärf, Framförallt äger hon oskuld.
Henrika, det uteslutande naturbarnet, behandlade med okunnig
vårdslöshet gravyrerna i grefve Vilhelms lustslott, hvilka de bägge
älskande gemensamt betraktade, och prisade till sin älskares
smärta de sämsta af dem.1 Kärleksbrefvets mottagarinna icke blott
själf har graverat de bilder, hon visat sin älskade, utan hon har
också demonstrerat dem för honom med konstförstånd och behag.
Hon är vidare praktiskt anlagd och har fullt upp att göra. Hon
sköter en grefves stora egendom, och brefskrifvaren ber henne
enträget att ej försumma detta. "Jag skulle icke kunna älska dig
den dag, jag icke af allt mitt förnuft skulle kunna högakta dig.
Kom icke hit, ro ej öfver viken till min klippa, så fort någon
menniska derute behöfver dig." Och han å sin sida skall, då han vet,
att det är hennes befallning, städse bemöda sig om pliktuppfyllelse.
Mellan strömmar af uttryck för en varm och innerlig kärlek
stöter man i brefvet på oförmodadt triviala drag, som kommer detta
att verka ännu mera personligt. Det är Almquists vanliga sätt att
göra realism. Därmed vill han endast poängtera, att "händelsen
tilldrager sig på jorden och i de slags förhållanden, hvari vi lefva".2
Så omtalar han plötsligt, att han just håller på att ordna en
förvaltares trassliga affärer, och med brefvet sänder han tio riksdaler
banko, som adressaten med några vänliga ord skall vara snäll att
öfverlämna till en fröken E. S. för dennas gamle fars räkning.
I adressaten har brefskrifvaren nu funnit en fullständig
öfverensstämmelse med sig själf. Ett nytt tidehvarf har därmed börjat
för hans väsende, "emedan jag aldrig förr hört talas om annat än
afskyvärd fräckhet, när det varit fråga om sådant; och hvar och
1 Amorina, 1839, s. 22.
2 Bref till Orvar Odd från Paris 1840 12/u till försvar för »Amalia
Hill-ner». Kungl, biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
