Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, C. J. L. Almquists Drottningens Juvelsmycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. J. L. xilmquist, Drottningens Juvelsmycke 111
Händelsen var en af de högst vanliga: det var min Mormor, en 73 års
gumma, som dog. Efter hvad jag hört berättas, var hon i yngre år en af
de mest älskvärda, och jag hade äfven under hennes långt lidna ålder
funnit i hennes seder ett upplifvande Behag.––––––Mormor var i det
afseendet olik min Mor, att hon hade i hög grad en viss Förmaks-glättighet,
en Grazie förenad med quickhet, hon var lättsinnig NB i ädel mening, hon
var af Kung Gustaf III:s tidehvarf, och äfven, ehuru blott en fattig
Bibliotekaries fru, omtyckt af denne Konung för sitt umgänges-vett. Min Mor,
deremot, var aldrig hemastadd i stora sällskap, Tystnaden var henne kär.
— — — När min Mormor dog, var denna Händelse äfven derföre för mig
en Festivitet, att hon begrofs på Solna Kyrkogård, hvilken du kanske mins
(den ligger utanför Carlberg). Min morfar, gubben Gjörwell, den gamle
Publicisten, hade der köpt sig en egen graf. Solnas Naturskönhet trifs
ganska väl tillsammans med de aflidnas ben. Här lär man sig i Döden se
den älskvärda ängeln. De gamle Grekerne förestälde sig Dödens Genius
så ung, täck och lik Kärleken, att Plato en gång misstog sig emellan dem.
Först under en illa förstådd Christeiidom, har Döden tagit sig gestalten af
Fasa. Blommorna på Solna Kyrkogård förstå den saken bättre.
Tydligt är, att Almquist här röjt en god del af de stämningar,
hvarur en gång Drottningens Juvelsmycke skulle framgå.
Mormodern har för honom kommit att förkroppsliga "Gustaf III:s
tidehvarf". Hon blir minnet af en gladare och friare tid, då solen
lyste fullare, och man hade liksom rätt att vara lättsinnig.
Säkerligen har hon närmast varit incitamentet till den teckning, som
ges af tiden, och hela verket blir på visst sätt en hyllning åt
mormodern, såsom framgår af slutet i boken, belyst af nyss citerade
bref. Som synes, ger det en god inblick i konceptionen af
slutscenen vid Solna kyrka, men vi återvända längre fram härtill och
skola här visa, hvilken nära förbindelse de i Drottningens
Juvelsmycke skildrade händelserna hade med mormoderns krets.
Den Gjörwellska familjen hade af gammalt en intim förbindelse
med konungamördaren Ankarström. Gjörwell hade varit god vän
med dennes far, den bekante alkemisten — bl. a. började de
tillsammans utge ett franskt lexikon — och blef efter hans död
förmyndare för sönerna, bland hvilka Jacob Johan kom att stå honom
särskildt nära (Brefven,1 s. 52). Denne uppfostrades en tid i biblio-
1 Sv. memoarer o. bref,- II. Levertin, Gjörwells familjebref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
