Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, C. J. L. Almquists Drottningens Juvelsmycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 Henry Olsson
en ny, som har sitt centrum i drottningens juvelsmycke och i
viss mån är den sammanhållande länken mellan de olika
historiska händelserna i Almquists verk. För att glädja sin sjuka
mor medtager Tintomara vid ett besök på slottet drottningens
dia-manthårsmycke ur krönprinsens röda saffiansschatull. Det är
emellertid hennes bror Emanuel, som uppeggat modern att begära
smycket. Han sätter sig i besittning af det och låter pantsätta det
hos en jude, sora är delaktig i sammansvärjningen på så sätt,
att han åtagit sig att skaffa pengar till regementsförändringen.
Då mordplanen misslyckats, låtsar juden skjuta sig och flyr sedan
till Hamburg, där smycket tillrättaskaffas af Reuterholm.
Tintomara söker härvid öfvertyga konungen och hertigen om att hon är
brottslingen, ej juden. (Det är f. ö. samma smycke, hvarmed
Tintomara lockar Gustaf III att stanna kvar på maskeraden.) — För att
visa likheten med motiven i den utländska hof- och intrigromanen
kan man välja Scotts The Fortunes of Nigel. Konung Jakob I
afstår där en del af kronjuvelerna, ett rubindiadem, till guldsmeden
Heriot som pant för en försträckning. Denna penningsumma åter
förskjutes af en gammal ockrare, till hvilken juvelerna öfverlämnas.
Ockraren stjäl dessutom ur lord Nigels schatull ett kungligt
re-skript på en fordran hos konungen men mördas, hvarpå såväl
juvelerna som reskriptet försvinna. Konung Jakob lyckas dock
återskaffa rubindiademet och kan sedan triumfera öfver sin
guldsmed, genom hvars förvållande smycket kommit bort. (En del yttre
drag kan Almquist möjligen ha lånat från den under gustavianska
tiden bekanta "Schatullhistorien").
Vill man ha bevis för, huru nära förtrogen Almquist omkring
tiden för författandet af Drottningens Juvelsmycke varit med Scotts
riddarromantik, kan man f. ö. hänvisa till Arthurs jagt.1 Den
behandlar samma ämne som Shaksperes King Lear, och i bägge dessa
verk heter en af döttrarna till den gamle konungen Goneril. Men
hela den romantiska stämningen öfver stycket med dess jakter och
1 Denna dikt har varit påbörjad senast under förra delen af år 1835. De
fyra första raderna ingå nämligen i en något annan gestalt som språkexempel
i Almquists Svensk Språklära, 2 uppl. 1835 (s. 217), hvilken enligt J. Hörbergs
trycklista utkom före Baron Julius K. april 1835.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
