Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, C. J. L. Almquists Drottningens Juvelsmycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. J. L. Almquist, Drottningens Juvelsmycke 157
blommor, smultron och hallon", och Tintomara kallade den själf
"visan om guldvifvorna, eller kanske Smultronvisan" (s. 303). Hon
är musikalisk och besitter en instinktiv skönhetsuppfattning — äfven
häruti ett uttryck för Almquist egen natur. Om ordet "piscatore"
säger hon: "Pisc — ett fult ljud" (s. 296); på samma sätt "Krokek
— ett fult läte" (s. 265), «Skärfbl(acka) — ett fult ljud" (s. 297).
Hon är öfver hufvud stämningsvarelsen, hos hvilken glättighet och
vemod aflösa hvarandra i snabb växling, mottaglig för alla intryck
men utan förmåga att kvarhålla dem eller hysa djupare känslor.
En annan passage visar, huru de tyngande lifsintrycken vika inför
en songe-artad inspiration, då hon besvarar frågan om moderns
död på följande sätt: "Ach fria luft — ach glada land — ach lätta
djur i topp, på gren — nog blir det bra — nog blir det luft — en
ånga går så lätt" (s. 302). Hon är ett uttryck för Almquists eget
kvietistiska känslolif, det oreflekterade, impulsiva kännande, som
enligt hans romantiska spekulation utmärka barnet, kvinnan och
artisten.
Iögonenfallande är det drag af dionysisk naturpanteism, af
uppgående i naturen och det universella lifvet, som utmärker Tintomara.
Almquist kallar henne en varelse, hvars karaktärsgrund är dunkel
och okänd, som sällan bryter sig ut i tankar och ord, hvars
förnimmelser mest visa sig i rörelser och blickar samt liknar henne i
detta sammanhang vid en stor skog, där alla platser äro färgrika
och intagande genom skuggor och dagrar af tusen slag men sällan
ett ställe så lyst af solen, att det kan kallas klart och öppet. Hon
blir ett med skuggornas dunkel i Kolmårdsskogen, där "hon var
som i sin själs grund och i sin innersta glädje". Det är samma
inspiration, som i Svenska fattigdomens betydelse skapat skogsflickan
— Novalis såg ju likaledes naturen som "die Jungfrau".
Ett drag af naturkvietism, af uppgående i naturen finnes äfven
i andra skrifter af Almquist. Naturformernas underbara behag,
den oskyldiga ljufva beskådningen af naturens harmoni är ämnet i
den i Några Drag ingående uppsatsen Chartans behag (Skandia
. 1833, s. 302 ff.). Han utvecklar här naturföremålens — elementers,
mineraliers, växters, djurs — singularitet och skönhet. "Den, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
