Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, C. J. L. Almquists Drottningens Juvelsmycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. J. L. Almquist, Drottningens Juvelsmycke 159
fram till hans demokrati och hans realism, Almquist hade i
Naturlighet i Konst gent emot naturalismen dekreterat, att endast det
gudomliga var intressant, hade konstnärligt berättigande. I
Hvarför reser du? (Imp.-okt. III, s. 46 ff.) uppställer han frågan: "Men
är då hvarenda lefvande individ så beskaffad, att den kan hafva en
intressant verklighet?" Han säger sig "länge, länge grundat" öfver
svaret på denna grundfråga, den största som en artist kan göra
sig. "Derföre, min herre, har jag rest och sett mig om, och talat
med tusentals folk. Och jag bekänner, att jag kommit derhän, herr
Hugo, att jag besvarar frågan med ja. Det vill säga: hvarje
lefvande figur, som finnes verkligen till i verlden, är intressant." Det
som finnes hos hvarje lefvande och gör denne intressant är
"sammanhängandet med det gudomliga; och som gifves qvar ännu, till
och med hos den elaka, bildande äfven honom till en intressant
varelse, ehuru hans onda derföre icke upphör att vara förkastligt.
Så får en skildring blott sitt inre höga och oförklarliga sken, om
det gudomliga, som på sitt vis finnes i hvarje individ, lyser der på
ett sätt som det skall." Den store artisten, ensam i sitt slag, är
Gud, heter det på Schellingianskt vis.
Genom att förklara religionen som åskådning af universum, af
världens enhet, oföränderlighet och harmoni, och genom att se
universum i allt ändligt förlägger Schleiermacher religionen till
känslan och det omedelbara medvetandet. Redan Rousseau hade,
påverkad af pietismen, med religion förstått en hjärtats betagenhet,
en extatisk enhetskänsla, som öfvervann kulturens splittring, och
han gaf därigenom ett rikare innehåll åt den naturliga religion, han
hyllade. I uppsatsen Herrnhutare och Svedenborgare i samlingen
Några Drag yttrar sig Almquist om denna Rousseaus religion, som han
kallar "Hjertats" religion. "Den rättskaffens redliga charakteren,
det varma nitet för menniskors väl, det fromma sinnet, är hvad
som mer nalkas Gud än några strödda satser" (Skandia 1833, s.
297). Från sin herrnhutiska utgångspunkt uppställer Schleiermacher
ånyo Rousseaus problem, och Lamm har (a. st. s. 74) som bakgrund
för Almquists religiösa åskådning redan uppdragit grundlinjerna i
den tyske filosofens framställning. I känslan uppenbarar sig det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
