Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Wallén, Mytologien i Atterboms sagospel Lycksalighetens ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 Erik Wallén
i relief, amplifieras och besjälas på ett underbart sätt. Men det är
icke så mycket den psykologiska blicken, som förmår skänka
personer och händelser motivering och lif, utan sagan liksom
genomskimras af en inre eklärering. Den romantiske skaldens förhållande
till sitt ämne kan närmast jämföras med slagrutans funktion; han
har att spåra ett gammalt motivs fördolda källåder, som under hans
hand skall tvingas upp i ljuset. Oehlenschläger belyser ypperligt
det romantiska betraktelsesättet af gammalt stoff, då han på tal om
ett ämne ur nordisk mytologi — det är Volundssagan hans
yttrande rör sig om — framhåller "dette gamle og ærværdige Sägn,
hvis fierne og halv hendøde Toner jeg, saa godt det stod til mig,
har samlet i min Siæls Øre, og udfyldt med hvad en indvortes
Stemme sagde mig var udslettet af Tidens Haand".
Men om dessa förklingade toner, om hvilka Oehlenschläger
talar, anslås på nytt, blir sagan, hvad den en gång varit, en
mystisk symbolik för urgammal visdom. Det är därför som sagostoffei
under romantikernas behandling förvandlas till en underbar väfnad
med brokiga inslag af filosofi, religion och naturmystik, kort sagdt,
alla dessa i tiden befintliga bildningselement absorberas af
sagostoffet och sammansmälta därmed till en egendomlig produkt, som
romantikerna kalla mytologisk poesi.
Tillämpas denna romantiska uppfattning af begreppet
mytologisk poesi på det Atterbomska sagospelet, framstår verkets
mytologiska karaktär obestridlig. Sagan har blifvit impregnerad med
alla de ingredienser, som från romantiskt håll anses utgöra
förutsättningarna för skapandet af mytisk poesi. Huru Atterbom härvid
gått till väga, hans förhållande till sina förnämsta litterära mönster,
afser denna undersökning att belysa.
Den förnämsta, allt öfverskuggande mytologiska gestalten
utgöres af Nyx, stjärndrottningen. Atterbom har hämtat figuren från
den klassiska mytologien, och då han skildrar henne som nattens
drottning, åkande på en af svarta gripar dragen vagn och iförd
svart, stjärnbeströdd mantel och med ett barn i sin famn, stöder
han sig i allt väsentligt på antika föreställningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
