Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Wallén, Mytologien i Atterboms sagospel Lycksalighetens ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mytologien i Atterboms sagospel Lycksalighetens ö 225
naturens och andens underbara växelspel. Tiecks nyss nämnda
novell är icke något annat än ett intensivt försök att uppenbara
naturens lif i sina hemligaste och mest fördolda yttringar. Den
lilla Maria blir det förunnadt att skåda bakom naturens förlåt.
Naturens elementer visa sig vara ett enda myllrande lif af späda och
ljufva gestalter. Maria kommer in i en glänsande sal med eldröda
tapeter. Hon betraktar dem närmare och finner då, att i tapeten
en mängd gestalter röra sig dansande upp och ner. Deras näpna
kroppar äro liksom af röd kristall, som af spelande och strömmande
blod. Maria vill gå närmare de dansande figurerna, som le och
nicka mot henne, men leksystern håller henne tillbaka, i det hon
säger: "Du bränner dig, Maria, ty allt är eld". "Marie fühlte die
Hitze." "Warum kommen nur", sagte sie, "die allerliebsten
Kreaturen nicht zu uns heraus und spielen mit uns?" — "Wie du in
der Luft lebst", sagte jene, "so müssen sie immer im Feuer bleiben
und würden hier draussen verschmachten. Sieh nur, wie ihnen wohl
ist, wie öie lachen und kreischen: jene dort unten verbreiten die
Feuerflüsse von allen Seiten unter der Erde hin, davon wachsen
nun die Blumen, die Früchte und der Wein; die roten Ströme gehn
neben den Wasserbächen, und so sind die flammigen Wesen immer
thätig und freudig." Det är Tiecks rika och djupa
naturuppfattning, som skänker honom en magisk förmåga att nå ända ned till
den oorganiska naturens lifsprocess, att besjäla och mytologisera den.
I Atterboms sagospel, som i åtskilligt visar sig innehålla
reminiscenser från Tiecks produktion, är det endast gnomernas kategori,
som uppenbarar denna sammansmältning af mytologi och
naturspekulation. De öfriga mytologiska gestalterna ha en mera dekorativ
och staffageartad uppgift, de äro mytologiska prydnadsväxter, och
det naturfilosofiska inslaget har förtunnats i den mån som skaldens
kraf på plastisk och konkret individualitet fått göra sig gällande.
Likväl ha de i yttersta hand romantisk naturfilosofi att tacka för
sin tillvaro, och det är deras egenskap af naturmytologi, som
skänker dem existensberättigande på Lycksalighetens ö. De äro alla
födda af romantikens dynamiska naturåskådning och representera
olika skiftningar af naturens gemensamma själ.
15—19349. Samlaren 1919.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
