Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Wallén, Mytologien i Atterboms sagospel Lycksalighetens ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 Erik Wallén
Att denna skuggbild skyllrar såsom Kung
I hvart compendium?
Astolf.
Var han det inte?
Costum-Artist en.
Ha, lia, lia! ja, som Carsus och Moderus!
Professorn skakar medlidsamt på hufvudet.
Hvar lärjunge i vårt Lyceum vet,
Att Astolf Unge är en blott natur-myth.
Tar sig en pris.
Astolf.
Naturmyth?
Professorn bjuder honom snus.
Ja, hvad annars? — En symbol
Af all elektro-chemisk dualism . . .
Ej sannt, Opinionsråd?
Co stum-Artist en snusande.
D’ä’ ju klart!
I honom har man inklädt hela läran
Om positif och negatif polarkraft.
Stället tjänar i hög grad att belysa Atterboms mytologiska
ståndpunkt. Atterbom polemiserar här icke blott mot utslag af en
frambrytande tidsanda, som var honom förhatlig, utan passar
samtidigt på att komma en viss riktning i samtidens mytologiska
studium till lifs.
Hugget träffar märkligt nog det romantiska lägret, där
myttolkningar af ofvan antydd art äro särdeles populära. Det finns
nämligen en hel grupp af mytologiska forskare, som utgående från
Schellings spekulation i den naturalistiska form den har att uppvisa
i de tidigaste, naturfilosofiska skrifterna, i detalj söka utveckla
mästarens antydningar om öfverensstämmelse mellan moderna
naturvetenskapliga rön och mytologi. Under dessa mytologers händer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
