Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, Om allvaret i Fru Lenngrens diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 Anton Blanck
Gikt och Febrar hvart man går,
Mänskjor oförtänkt på bår,
Lik och Keridoner.
Kan man taga en stockholmsk influensa-vinter bättre på kornet?
Dikten är också en ögonblicksbild. Den trycktes i
Stockholms-Posten 17 december 1793, och de meteorologiska tabellerna förvara
minnet av några ovanligt bistra vinterdagar just då; den 9 och den
13 sjönk termometern till —16 grader, vilket är betydligt för
årstiden.1 Fru Lenngren gjorde sig som vi se till tolk för ögonblickets
stämning i staden, och man kan förstå vad ett sådant litet inlägg
skulle innebära för människor, som icke voro så bortskämda med
att känna igen sitt eget liv och se det träffande och pregnant
"avritat". Steget från Gyllenborgs "Vinterkväde" är avsevärt. leke
heller den ryktbara skildringen av stockholmsvåren (21 mars 1796)
med sin drastiska bild av tö och väta och smutsiga gator har
något av klassicismens avlägsna förnämitet, utan är gjord av en
som nyss känt
.... vandrarns bryderi på gatan i sit val
Emellan högarne och pussen.
Hur mycket assessorskan-kommerserådinnan sett av världen veta
vi icke. Hennes huslighet är ju allom känd, och vi tänka oss henne
helst delande tiden mellan köket, linneskåpet och tebordet, såsom
medelpunkten i ett idealiskt hem, någon gång stjälande en stund
för versen från bestyren. Men fru Lenngren måste varit mycket
nyfiken på livet för att ha kunnat lara sig så mycket av det, och
utsikten från fönstren vid Beridarebansgatan kan ej ha räckt till
för att skapa en stockholmsbild, som kommer Bellmans nära i
sanningsintensitet och är mindre ensidig.
1 Måhända skulle man kunna vinna ett eller annat litet roligt resultat
för lyrikens historia, om man ifråga om till dagen säkert daterade dikter toge
reda på de meteorologiska omständigheterna. Jag har många gånger undrat
hur solen sken den aprildag, då Geijer skrev Vikingen. För fru Lenngren
har jag här, utom välvilliga upplysningar av prof. Filip Åkerblom, haft att
tillgå i Dagligt Allehanda publicerade observationer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
