Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, Om allvaret i Fru Lenngrens diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Lenngren 3 9
en rörande skiss. Första gången vi möta en sådan social
sentimentalitet är också i "Den lilla Tiggarflickan", som trycktes i
tidningen 19 dec. 1794 och är en tydlig pendang till " Ett ord för den
fattiga" vid nästa års jul. Motivet i "Den stackars Nelli satt och
grät" (observera det engelska flicknamnet) är av alldeles samma
art som i julnovellen från det dystra års- och sekelskiftet 1799—
1800: den rikes hårdhet mot den oförskyllda fattigdomen, och fru
Lenngren skaffar sig tillfälle att säga sanningen åt hela samhället,
som på gatan får passera revy, representerat av typer, vilkas sätt
att reagera mot den lilla moderlösas elände vittnar om
författarinnans långvariga erfarenhet i ett praktiskt välgörenhetsarbetes
vanskligheter — fru Lenngrens kunskap om livet förnekar sig aldrig.
Där ha vi den andlige mannen, som ber trasungen läsa sin katekes,
den rike med sin hårda blick, den känslofulla damen, som gråter på
teatern, men snäser det frysande barnet. Inte minst tagen på
kornet är den glade världslige sällen, som dock gjorde mer än
prästen och
. . . gaf sin slant och gret sin tår
På detta sorgsna ställe.
När det börjar mörkna över gatan och en dunkel lykta redan
brinner, kommer till sist en "christmild qvinna", fattig med många
barn, och tar hand om den lilla stackarn. Dikten slutar med en
fridfull hemidyll i den ringas koja; barnen läsa sin aftonbön och
där råder till sist
En sällhet som i gyllne Slott
Än ingen Mägtig nådde.
Detta är den nya, borgerliga tidens känslofulla ideal
förverkligat. Lyckan finnes hos "de små". Gör gott, så kan du bli
delaktig av samma välsignelse.
Men det är som sagt blott sällan vi märka en så långt gående
känslofullhet hos den glada och manligt intellektuella Änna Maria
Lenngren, och hon har då också praktiska mål i sikte, det rör
hennes eget välgörenhetsarbete. På ännu en annan punkt komma
emellertid ibland hennes egna känslor fram i denna litet alltför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
