Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, Om allvaret i Fru Lenngrens diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Lenngren 41
i Fredrika Bremers romaner. Fru Lenngrens Sophie är väl den
första i raden, och hon har i sin tur varit mönstret för Franzéns
Selma-gestalt, den mest utpräglade typen för denna borgerliga, lätt
sentimentala rokoko inom vår poesi. Uppslaget i "Til Sophie":
Gläd dig i din ungdomsvår,
Unga, ystra flicka, gläd dig!
I de blomsterkransar kläd dig
Som man strör i dina spår,
har ju ännu hela friskhetens behag och gratiefilosofien är väl
undanskymd och uppvägd av huslig realism och visdom i diktens slut,
men i "Contrasten" har fru Lenngren kommit den söta franzénska
stilen mycket nära:
Hilda sväfvar lätt i dansen,
Glättig i sin vår;
Menlös sjelf som blomsterkransen
Flätad i dess hår.
Ungdom ur dess ögon strålar;
Späd är hennes arm;
Liljans blyga hvithet prålar
I en nyfödd barm.
Liten fot, et lif som vidjan;
Spänstigt, vekt och täckt;
Gracers gördel omkring midjan,
Stegen som en flägt.
Romantikens och efter-romantikens, Atterboms och Fredrika
Bremers flickgestalter äro icke egentligen skapade av annan
materia. Samma Hilda är i "Dygden och visheten" den levande
symbolen för de vackra dygderna — the moral grace:
Jag i Hildas änglaskick
Dygdens gudaursprung kände;
Evigt den min dyrkan fick.
Men det finnes också ett par dikter, "Häckburen" och
"Bou-quetten", där det ömma, känslofulla draget kommer fram ännu be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
