Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, Om allvaret i Fru Lenngrens diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Lenngren 49
Lenngren mästerskapet och det samtidigt i både idyll och satir,
om man skall begagna dessa kategorier för hennes kärnsanna
bilder av svenskt liv, ibland färgade av det spjuveraktiga; ibland av
det hjärtegoda i hennes alltid harmoniska temperament. Den
föregående undersökningen synes mig ha ådagalagt hur typiskt
borgerlig i 1700-talets mening hela hennes poetiskt-sociala gärning var.
"Idyllerna" visa oss vid en närmare granskning vilken betydelse
den rousseauanska samhällsfilosofien och människouppfattningen har
för hela hennes livssyn. Rousseau är ju också borgardömets filosof
och diktare framför alla andra. Innan jag går vidare för att söka
visa hur denna rousseauism kommer igen i den mest förädlade
form i hennes bästa svenska bilder och mest personliga dikter, skall
jag söka belysa ännu en av idyllerna, som med sitt otvetydigt
praktiska syfte i varje fall för samtiden måste ha framstått såsom
en programdikt, trots den poetiskt novellistiska utformningen av
motivet.
Jag tänker på hennes med "Pojkarne" nära samtida idyll "Den
1 november 1796", skriven den första veckan då man åter kunde
draga andan efter den reuterholmska regimens fall. Vi ha redan
kunnat konstatera, hur fru Lenngren, tydligen i samförstånd med
sin vän Rosenstein, söker stöda den unge kungen i hans strävan
att driva en försonlig politik, och hon har ju lyckats
utomordentligt att ge ett intryck av att hon har hela folket, det trogna, simpla
folket bakom sig i sin hyllning av den unge monarken, som själv
nu ville förverkliga sina idéer om enkel ärlighet i liv och politik.
Gustav IV Adolfs Karl Xll:s-dyrkan måste ha funnit ett gensvar i
fru Lenngrens dikt, om han hade något sinne för poesi. Hennes
bonde-koja, där kring spisen sitta
Gubben grånad, from och vis,
Gumman god som gamla dygden
har så mycket som påminner om den klassiska uppfattningen av
Kung Karls tid, Franzéns och Tegnérs. Fru Lenngren skapar
naturligtvis en äkta svensk huslig idyll med hela bondgårdens dag-
4 — 2iioo. Samlaren 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
