Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, Om allvaret i Fru Lenngrens diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 Anton Blanck
Det officiella dokumentets "trogne Allmoge" uppträder i fru
Lenngrens dikt och hyllar sin unge landsfader.
"Den glada festen" (1796) och "Grefvinnans besök" (1800) äro
fru Lenngrens bästa svenska idyller, där realismen och idyllen
ingått den mest fullständigt harmoniska förening, där tendensen är
nästan omärklig och hon skapat en odödlig objektiv konst. I båda
har hon tagit den typiska svenska prästgården till scen. Hon tycks
ha med förtjusning kastat sig över detta poetiska fynd.
Fragmentet "Älskarens besök" är lokaliserat till samma miljö och ger på
flera sätt en stark förkänsla av "Hanna". Man frågar sig varifrån
fru Lenngren fått denna kärlek för prästgårdar. Hennes skämt med
pastor Fadd, Trälund och andra prästtyper smakar mer av den
kellgrenska kretsens respektlösa drift med andans män, och någon
särskild sympati för statskyrkan får man väl ej förutsätta hos den
förföljde herrnhutiske kättaren Malmstedts dotter. Ingenstädes ha
vi några uppgifter om att hon gästat svenska prästtjäll. Däremot
hade ju Kellgren under sina senare år njutit en idyllisk
sommar-vila hos sin broder i Skatelöf. Visserligen stördes han någon gång
av "talföra prostar med bukar af resonans", men malörer av den
arten synas endast ha kommit honom att se dess mer humoristiskt
på denna ursvenska värld. Hans skildringar i brev ge oss just
samma note därav som fru Lenngrens dikter. Tag t. ex. bilden
av brodern Jonas: "Kyrkoherden är en liten fet och rund
bond-prest, röker sin pipa, dricker sitt öl, räknar öfver sina inkomster,
läser någon gång sin Benzelius, predikar och messar, som det sägs,
ganska väl och fördömer i afgrunden alla kättare och tänkare,
exegeter; filantroper och Sensus Communis". Hans hustru, som
enligt traditionen var "rundlig i sin gästfrihet", skildras som "en liten
vettig, beskedlig och småtäck människa . . ,"1 Hon erinrar oss om
"Gamla Prestmor" i "Den glada festen" som
Vandrade i nattyg, nätt och struken
Ifrån köket ömsom och i saln.
1 Schück, Kellgrens bref till Clewberg, Helsingfors 1894, s. 100, samt
Ljunggren, Sv. Vitt. Häfder, I: 403 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
