Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, Om allvaret i Fru Lenngrens diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 Anton Blanck
Denna säkerhet, dessa förträffliga husliga chefsegenskaper tränga
också ut den sista resten av idyllmakeri ur dikten. Voss’ dikt har
ett drag av fridfull ljuvlighet över sig; han slutar, när klockarfar
vaknar upp från sin lilla gammalmanslur och den glada festen skall
börja. Hans harmoniska födelsedagsdikt är en idyll. Fru
Lenngren har passerat igenom idyllen och kommit ut i verkligheten,
fastän hon bibehållit tillräckligt av idyllvärldens stämning för att
idealisera sin verklighet.
Men det finns en litterär behandling av prästgårdslivet, som
hittills blivit förbisedd i detta sammanhang. Jag syftar på
Gold-smiths "The Vicar of Wakefield", den första och ryktbaraste
prästgårdsromanen, om vars konstnärliga kraft och popularitet Goethes
intensiva intresse för den bäst vittnar. Han har ju avsiktligt
skildrat sin Sesenheim-idyll med goldsmithska färger, och
"TheVi-cars" betydelse för både "Werther" och "Herrmann und Dorothea"
ligger ju i öppen dag. Även fru Lenngrens båda realistiska
prästgårdsidyller bära märken av den engelska romanen. Hos Goldsmith
fann hon just denna överlägsna humor i betraktelsesättet, som
harmonierade så väl med hennes eget lynne. Engelsmannen har
samma förtjusning som hon för den lilla prästgårds vär Iden, men
han skämtar alltid friskt med den, blir aldrig duperad eller
gråtmild. "The Vicar of Wakefield" blev mycket populär i Sverige
och hade, när "Den glada festen" trycktes, nått sin tredje upplaga
i svensk översättning. Under 1795 (då dikten väl tillkom) spelades
också i Stockholm fr. o. m. 8 jan. som en ständigt återkommande
repertoarpjes en dramatisering av romanen. En utförd jämförelse
mellan dikterna och romanen kan här icke göras. Jag skall blott
med citat visa, hur stora överensstämmelserna i både ton och motiv
äro. Början av romanen lyder i Westés ganska goda översättning,
som ger oss innehållet på fru Lenngrens tids svenska:
Jag har altid warit af den tankan, at en hederlig man, som gifter sig
och upföder en talrik familie, gagnar mer, än den som lefwer ogift och
blott talar om folkökning. Bewekt af detta skäl, hade jag knapt warit et
år prestwigd, när jag började at med alfwar tänka på giftermål, och walde
mig en hustru, äfwen som hon sin brudstubb, ej för et prunkande utseende,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
