Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olle Holmberg, Några motiv i Amorina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 Olle Holmberg
gång har redan (nemligen vid begynnelsen af första årgången —
innehållande Ordensreglorna och en beskrifning på första upphofvet)
blifvit hit insänd1." Denna redogörelse för skriftens innehåll och
för dess publiceringstid motsvaras nämligen fullständigt av Pabans
broschyr. Hovmarskalkinnans ord om "Planer till mensklighetens
sällhet" (Am. III: 1) överensstämma med Pabans förslag att ge
orden namnet "Den lidande mensklighetens vänners samfund".
Liksom de almquistska ordensmedlemmarna utmärkas genom
"dekor¾-tioner", föreslog Paban i sin första broschyr (Till mina
ordensbröder, s. 14) sådana för medlemmarna av sitt samfund. I Almquists
orden håller Henrika såsom dess förslagsställerska ett tal på ordens
första "Stordag". Pabans stadgeförslag använder samma ord i
bestämmelsen, att "en pligt för den Ordförande i Samfundet blifver,
att, på Samfundets Stordag, hålla ett Christligt, ömt, uppbyggligt
och till välgörenheten uppmuntrande tal" (a. skr. s. 13). Almquists
orden, som i början endast avser att uppmuntra dygden, ombildas
längre fram i Amorina till ett rent välgörenhetssällskap, framför
allt ägnat åt pauvres honteux (Am. IV: 3); med dessa, samt med
änkor och föräldralösa, skulle också enligt Pabans tanke hans orden
i första rummet komma att sysselsätta sig (a. skr. s. 13).
Pabans orden av "mensklighetens vänner", eller, som den efter
sitt stiftande kom att kalla sig, samfundet De nödlidandes vänner,
var emellertid, då Amorina skolat utkomma, redan några år
gammal och hade f. ö. då förvärvat sig en stark ställning. (Bl. a.
understöddes den av Pabans landsman på den svenska kungatronen, som
den franske språkmästaren ägnade en oförtruten hyllning.) Mera
aktuella och mera inbjudande till förlöjligande voro emellertid Louis
Pabans pompösa förslag till dygdens befrämjande, dem Dahlgren
tog fasta på i "Rosenfesten", och dem den stockholmska
allmänheten helt säkert skulle ha igenkänt också i Amorina, om boken
fått komma ut i sin ursprungliga upplaga. Hovmarskalkinnans
orden hade ju nämligen ursprungligen inte ett filantropiskt, utan ett
sedeförbättrande syfte, nämligen det att genom högtidligt utdelade
1 Så i 1839 års upplaga, s. 144. 1822 saknas senare hälften av parentesen,
efter tankstrecket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
