Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olle Holmberg, Några motiv i Amorina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några motiv i Amorina 87
Vad som på detta sätt förenade Almquist, eller en sida av
Almquist, med författare sådana som Dahlgren och Livijn var samma
egenskaper, som i längden skilde honom från den genuint
fosforistiska falangen: verklighetssinnet och ironien. Det var dessutom
en tredje sak: beundran för Jean Paul. Det utomordentligt djupa
och vidsträckta inflytande, denne författare utövat på dåtidens
svenska litteratur var naturligtvis inte inskränkt inom denna trånga
krets av diktare, utan har, som ofta påpekats, nått de mest
olikartade andar: Törneros i hans milt ironiska levnadsfilosofi, Fredrika
Bremer i hennes mest naivt skimrande kvinnofigurer, ja, t. o. m.
Tegnér i det överrika bildspråk, som av varje stilistisk liknelse
gärna utformade en hel situation att ställa för läsarens ögon.1 Vad
de här närmast berörda författarna hämtat från Jean Paul var
emellertid just det drag, som ansågs som hans väsentliga: det
humoristiska bisarreriet, den oupphörliga växlingen mellan högt och
lagt, romantiskt och realistiskt. Det är för denna stilblandning
Almquist prisar Jean Paul i ett av Warburg citerat brev till J. A.
Hazelius från den 1 okt. 18192 (a. a. III, s. 415), således strax
innan eller kanske samtidigt med arbetet på Amorina, och på samma
ställe förklarar han honom vara "den ende nye tysk som också
[d. v. s. jämte Shakespeare, vilken i själva verket i denna krets
betraktades genom Jean Paul som medium och av både Almquist,
du Johannes? har du det namnet af Ohristus-föregångaren Johannes, den
store Döparen?» Att Livijn läst Amorina, då den var ny, kan man ta för
givet; Almquist nämner, som Warburg påpekar, i ett brev från Värmland av
den 27 april 1825, att han under sin stockholmstid läst Spader Därne i
manuskript.
1 Det kan anmärkas att en bild i Frithiofs saga: »Stark ström med egna
vågor går genom hafvet», är hämtad ur Jean Pauls Titan (l:a cykeln), där det
heter om en person att han »zog immer als ein Ström mit eignen Wellen
durchs Weltmeer».— Ännu vid 1800-talets mitt fanns det åtskilliga Jean
Paulimitatörer i Sverige. En av Henrik Bernhard Palmærs berömdaste kvickheter
t. ex., i »En liten lustresa, skildrad i bref», är så gott som en översättning
från Jean Paul. Palmser skildrar hur han av Linnés bekanta »blomsterur»
fått idéen att konstruera ett »Zoologiskt ur», där timmarna skulle anges av
gummorna som piskade mattor på gården och dylika regelbundet inträffande
dagliga händelser. Samma uppslag beskrives på ungefär samma sätt i Jean
Pauls Siebenkäs, band III, kap. 18.
2 I Nordiska museets samling, liksom alla i det följande citerade brev.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
