Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Agne Beijer, Abbé Domenico Michelessi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 Agne Beijer
Slutligen lia vi att bland hans vittra värv anteckna ytterligare
ett, som tyvärr aldrig slutfördes, men som icke dess mindre har
sitt intresse, då det visar till vilken grad av lättsinnig optimism
Gustav redan nu hunnit i sina stormaktsdrömmar. Han hade
nämligen föresatt sig ingenting mindre än att vinna utländsk publik
för svensk vitterhet, och till den ändan skulle nu Michelessi
översätta ett lämpligt urval därur. Uppgiften är Gyllenborgs, som själv
skulle bli representerad med sitt tal i Vitterhetsakademien (se Mitt
lefverne, s. 118). Michelessis död avbröt tyvärr detta arbete, och
det skulle dröja länge innan tanken ånyo upptogs.1
Eljest synes Michelessi ha delat sitt liv mellan studier och
flitigt sällskapande. Vad han läste framgår till någon del av
bouppteckningens lista på hans efterlämnade boksamling, som ingalunda
uppnådde något imponerande volymantal och dessutom till drygt
halvparten var hoplånad från vänner eller lånbibliotek. Där fanns
nu framför allfc de latinska poeterna, Michelessis närmaste förtrogna,
och även en och annan grek — Michelessi hörde till de icke
alltför många i Sverige denna tid, som vågade närma sig Homerus och
Hesiodus på originalspråket. Av italienska klassiker voro Ariosto
och Tasso representerade, av renässanshumanisterna som nämnt
Machiavelli och dessutom Poliziani med sina Epistolae och
Casti-glione med Orationes — man märker att Michelessi med urskillning
valde sina mästare i scientia elegantiarum. För övrigt fanns där
med Michelessis författarnamn finnes icke bland den rika skörden av
tryckta versifierade hyllningar vid detta tillfälle. Däremot finner man en
längre italiensk kantat, som på titelbladet uppges författad av ingen mindre
än ryske ambassadören, greve Osterman själv. Att denne, som icke ens
förefaller ha varit i Italien, verkligen skulle vara författaren, torde väl
kunna betraktas som uteslutet, och omöjligt är ju ingalunda att han vänt sig
till den mest kände härvarande vittre italienaren med sitt uppdrag; inre
kriterier tala i varje fall icke emot saken. Italienska kantater voro dock annars
ingen sällsynthet hos oss — italienska var ju det språk, varpå dylika kantater
vanligen utfördes, och flera sådana finnas tryckta i Stockholm både från åren
närmast före och efter den tid, då Michelessi verkade här.
1 En annan av de planer, som likaledes stäcktes av hans plötsliga död,
var att skriva ett större poem över Trollhättan, som han ämnat bese i
samband med en resa till Göteborg och Götaland i april 1773 (jfr Hwad Nytt? d.
8 april 1773).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
