Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Agne Beijer, Abbé Domenico Michelessi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Abbé Domenico Michelessi 113
föll till en början helt ofarlig, och Michelessi underhöll sig i det
sista helt muntert med sina vänner. Så plötsligt tog sjukdomen
en allvarlig vändning, och Michelessi avled efter endast tre dagars
sjukdom natten till d. 1 april, 38 år gammal. Läkarnas oskicklighet
skall ha varit skulden till hans död, påstår Höpken; han sköttes
dock av själve Acrel.1 Några dagar senare begrovs han i all stillhet
på Jakobs kyrkogård, den tiden avlidne katolikers fristad i Stockholm.
Jordfästningen förrättades av franske legationsprästen, abbéHanquet.
Sjukhjälpen och begravningskostnaderna försträcktes av Vergennes,
och som dessa utgifter i förening med ett kvartals obetald hyra
och andra småskulder ingalunda täcktes av tillgångarna i boet,
fingo Michelessis gamla föräldrar i Ascoli, som uppgåvos ännu leva,
ingenting att hämta i arv efter sin son. Tidningarna innehålla
efter hans död en överväldigande rik blomsterskörd av sorgekväden,
från Nicanders och abbé Hanquets mer eller mindre pompösa
latinska hexametrar till den enkla tår, som i ett Hwad Nytt?-nummer
göts av en skaldinna med den anspråkslösa signaturen "Mamsell
från landet".
Simmingsköld, som synes ha särskilt tagit sig för att exploatera
Michelessis minne, tänkte sig att samla dessa till en minnesskrift
och lät offentliggöra ett upprop därom i tidningarna; emellertid
kom den aldrig ut. Ännu några år framåt innehålla tidningarna
då och då kortfattade, men alltid panegyriskt hållna notiser
om Michelessi eller något av hans arbeten. Och fyra år senare
restes på föranstaltande av Höpken och C. F. Scheffer den vackra
minnesvård över Michelessi, som nu står bortglömd i ett horn av
Jakobs kyrkogård. Simmingsköld höll en parentation i Utile Dulci
vid samma tillfälle, och Bellman hedrade också han sin väns minne
med en liten dikt.
Att han ännu en tid ihågkoms även i sitt hemland, därom vittnar
det förhållande att år 1784 ett urval av hans dikter trycktes i
1 Om Michelessis sista stunder jfr utom Höpkens Skrifter, 1890, I, s. 347
o. 404, även Simmingskölds notis i Hwad Nytt? 8 april 1773 och abbé Hanquëts
latinska ode över honom i ett följande nr av samma tidning.
8 — 2iioo. Samlaren 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
